Säg den lycka som varar för evigt. Veckan som gått sen klang- och jubelföreställningen mot Rydbo präglades av optimistiska tankar, glada miner på träningarna och en vår som sakta men säkert uppenbarade sig med stigande temperatur.
Ett Cranes som tidigare hette Ultimate beståendes av otaliga spelare med nyliga erfarenheter från division två- och tre-fotboll visade sig inledningsvis vara en hård nöt att knäcka. Efter dryga fem minuter small det genom ett skott som förmodligen är det hårdaste, mest välplacerade skott som någonsin skjutits i division sexsammanhang. Mitt enda hopp stod hundradelarna efter att kryssribban träffats till att domaren skulle döma ut bollen, likt England mot Tyskland i VM 2010. Tyvärr hade domaren ögonen med sig och dömde mål, varpå vår uppförsbacke blev ett faktum. Med kvicka fötter och ett säkert passningsspel på den för alla utom Cranes-spelarna såphala Helenelunds IP vållade de oss stora bekymmer även fortsättningsvis under halvleken. Mitt i allt detta kom vi till en fin kontring genom den för dagen duktiga Alex som framspelad av Patrik slog ett inlägg som Niklas gjort mål på om det inte vore för att Cranes-spelaren stött bollen i eget mål. Kvitterat och lite, lite luft anades svagt i strupen. Relativt snabbt därefter sögs luften hastigt bort genom att Cranes återtog ledningen efter minst sagt tafatt spel i vårt egna straffområde. Jag vet inte hur många gånger bollen studsade i och runt vårt straffområde innan den petades i mål men jag tappade räkningen efter sju. Ridå och åter mörka moln i den mentala himlen. Att vi gick in till halvtidsvila med underläge endast med ett mål var en lättnad och den enda trösten bestod i att det knappast kunde bli lika tafatt i andra halvlek.
Vi justerade några saker i halvtid. Tim med ett sargat knä ersattes av Robin och Hano kom in istället för Niklas vars underkroppsskada åter gjorde sig påmind. Både Robin och Hano gjorde pigga inhopp och var delaktiga i att vi fick bättre ordning på försvarsspelet samt kom till halvfarliga kontringslägen. Hur Cranes målvakt lyckades rädda Hanos friläge efter timmen spelade övergår än idag mitt förstånd, och likaså har jag inte funnit vare sig tecken i skyn eller begriplighet kring hur domaren kunde missa målvaktens dubbla hands utanför straffområdet eller årets mest solklara röda kort när motståndarnas lagkapten förvisso halkade men samtidigt med sträckta dubbla sulor rammade Robin. Att benpiporna höll får vi nog tacka planens beskaffenhet för.
När det var tio minuter kvar ropades Rickard ut för byte mot Daniel som skulle in och stångas på topp. Just innan Rickard byttes av åstadkom han en räddning på egen mållinje värd egentligen ett eget referat. I anfallet därefter fick vi ett längre anfall och några hörnor på rad. I efterspelet av en sådan blev Patrik nedsparkade och Daniel sköt straffen säkert förbi en likt en fågel virrigt flaxande målvakt. Vi bytte åter in Rickard, Janne stod för flera matchavgörande räddningar och domaren blåste av matchen med slutresultatet 2-2 och en poäng vi är väldigt glada över.
Fredrik, Rickard och Janne stod för suveräna defensiva insatser, Robin för ett mycket starkt inhopp och Alex för en bra offensiv prestation.
På söndag är det åter dags för A-laget att spela match, då borta mot Väsby. Väl mött!
