Vi samlades inför säsongens sista hemmamatch med ett sällsynt skådat fokus och beslutsamhet över vad som skulle göras. Med stor tro och rejält flyt i spelet klev vi ut på plan och utnyttjade att Kilimanjaro spelat match så sent som igår kväll. Vi varierade vårt spel genom att tidigt hota bakom Kilis höga backlinje eller att vända spel från sida till sida när de blev djupa. Vi stack in bollen i de ytor som blottade sig när Kilimanjaro slarvade i sina överflyttningar. När våra passningar skar genom Kilis presslinjer agerade spelarna utan boll instinktivt och erbjöd spelalternativ för både kombinationer och djupledsspel, med flera skapade chanser till följd. Vi satte vår höga press med disciplin och tvingade som planerat våra motståndare till att slå längre bollar som vi var med på och kunde vinna tillbaka snabbt, med återkommande anfallsvågor för oss som följd. I takt med att halvleken rullade på tröttnade det för dagen blåklädda laget och vi kunde rulla in flertalet välförtjänta mål. I halvtid öste jag beröm över killarnas fokuserade insats och pratade om hur kul det var att se den spelglädje som präglade insatsen. Vi slet för varandra, tog löp för att skapa ytor åt andra, var noga och effektiva i vårt passningsspel och vi gav varandra understöd i dueller. I den andra halvleken kunde vi tidigt ge alla spelare rikligt med speltid och inhopparna visade också disciplin, kreativitet och skicklighet.
Allt ovan önskar jag att jag kunde fått skriva i nuläget, då det var så det kändes att det skulle bli när Daniel skickligt, efter fint förarbete av Fredrik, Alex och Niklas, rullade in 1-0 efter ca kvarten spelad. Där och då hade vi genom hög press och rörligt anfallsspel skapat en handfull heta chanser. Tyvärr gick vi ner oss fullständigt, blev långa och passiva som lag, jagade en och en och undvek duellspel. Kilimanjaro utnyttjade ett sällsynt passivt och slarvigt försvarsspel efter ett inkast på vår planhalva, och deras anfallare vände med ett konstnummer bort sin försvarare och prickade in kvitteringen i bortre hörnet. Förhoppningen att vi skulle vakna till visade sig stanna vid hopp och frustrationen bubblade under återstoden av de första 45 då vi fortsatte slarva, ge bort boll och göra det svårt för oss.
Andra halvlek var bättre men inte bra. Trots fortsatt mycket slarv kunde vi genom Niklas göra förlösande 2-1 efter ungefär 20 spelade minuter av den andra halvleken och kort därefter pangade Tim in 3-1. Härefter borde vi kontrat in ytterligare ett gäng mål med större skärpa men kunde lika gärna släppt till något med vårt slappa försvarsspel. På övertid avslutade Patrik som gjorde ett stabilt inhopp målskyttet för dagen genom att distinkt trycka in bollen högt från ett friläge.
Utöver Patrik som gjorde ett stabiliserande inhopp för oss gjorde Tobbe en viktig insats med sitt slit på mitten, och Niklas och Tim stod för matchavgörande mål utöver sina gedigna arbetsinsatser på mittfältet.
Nu har vi tre träningar kvar innan vi möter Vaxholm borta för säsongens sista match. Seger där är vad som (förmodligen) krävs för serieseger. Lördag, 15.00 på Vaxö IP. Hoppas vi ses där!
