Vi använder Cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt.
Häng med och lira fotboll med oss!
Vi är ett glatt gäng som spelat fotboll ihop sedan hösten 2011. Säsongen 2018 har vi ett lag i Sanktans medelserie, och ett lag i lättserien. 

Vi gör massa kul saker, vi åker gärna på cuper lagom långt bort för övernattning och kringarrangemang, vi åker på träningsläger, tar en tur i spåret, käkar en pizza ihop, kör Funktionärsjobb ihop, och precis just nu kom vi tillbaka från det största äventyret hittills; uppstarten 2018 i Santa Susanna i Spanien!

Vår laganda är grundstenen i att vi har så roligt; alla är delaktiga, alla fyller en viktig funktion; spelare, ledare, syskon och föräldrar. Alla får vara med!

Vi erbjuder en hel del, men med det sagt kräver vi också en del; 
- Vi kräver att de som spelar med oss kan ta emot och följa instruktioner,
- Vi kräver uppbackning av er föräldrar vid behov.
- Vi tolererar inte en massa stök på träningar och matcher. 

Vi har träningstider för att träna fotboll och ha roligt, vill man leka något annat så får man göra det utanför träningstid. Alla ledare håller i träning och lagledning ideellt, och då det kräver en del engagemang, ställer vi också krav på att de vi engagerar oss i respekterar de regler vi har under träningar och matcher.

Välkommen att börja spela med oss!

Hälsar,

Ledarna P06 
One down. Two to go.
2018-05-25 23:47
Varmt och varmt. Och vi passar på att ha Sanktanmatcher fredag, lördag och söndag. Såklart! Vad skulle vi annars göra i smällhettan?

Fredagsmys med Rotans bästa. Beväpnade med vattenhinkar, dextrosol, Voltaren, och tre (!!) avbytare åkte vi till Edsbergs sportfält där vi nog inte varit sedan en träningsmatch i 7-manna hösten vi avslutade 5-manna, och det känns länge sedan.

SFK är alltid bra, oavsett serienivå, gänget på andra planhalvan ikväll inget undantag. Domare som inte dök upp ersattes av modig SFK-förälder, och vi tackar för insatsen, få av oss plockar upp pipa och rättar till domarhatt bekvämt nu när vi pratar 9-manna med allt vad det innebär! Det blev en rätt konstig matchbild. En hel del fult språk på planen och en del konstiga incidenter där spelarna på planen dömde offside och claimade boll vid olika tillfällen på eget bevåg på det mest märkliga sätt. Solklara saker blev lika suddiga som sikten i motsolen. Vi var spelmässigt starkare, och satte ledningsmålet på en hörna. Det spelades småfullt, och ”in med kropp!” fick en ny innebörd, gränsen för efterslängar och verbala övertramp passerades ett par gånger, och vi fick en straff en bit in i första. Den räddar den grymma SFK-keepern, och vi kunde ju börjat hänga lite med huvudena. Men det har vi vuxit ifrån. Vi är större, starkare och bättre än så. Vi trummar på men får inte till det, det är ändå ganska långt emellan SFK’s anfall och de avväpnas relativt enkelt, dock fortsätter munhuggandet och efter några mindre trevliga ord får vi för första gången se det gula kortet i en av våra matcher. Någonsin. Eller nåja, domaren hade inget verkligt kort, men det var ingen tvekan om vad gesten betydde; handen uppe visandes ett kort om han hade haft något. Helt korrekt utdelat till en av de allra mest högljutt klagande motståndarna. Det händer mitt i en period vi pressar som bäst, och får en serie hörnor. En av dom är vassare än de andra, och vilken träff Maxi får till med pannan; det bara small till i ribban! Hade varit årets mål! Resten av matchen bjöd inte heller på nåt skönspel, men killarna skapade en hel del chanser och SFK kan tacka sin duktiga målvakt för att det inte blev ett par till i baken. Killarna kliver av planen som välförtjänta segrare men till oförtjänta glåpord från flera motståndare vilket var trist. Men så är det och trots att våra inte heller kunde behålla kylan fullt ut som hade behövts, så kan de fortfarande mest le när sånt inträffar. Eller så var det segern som framkallade smilgroparna. 

Efter summering och order till killarna om att dricka ordentligt med vatten i morgon innan match lämnar vi Edsbergs sportfält till våra fantastiska föräldrars applåder, gör kväll och åker hem. Fredagsmyset var kvalitativt så vem behövde chipsen idag? Det tar vi under sommaruppehållet i brist på Rotanunderhållning.

De flesta ses i morgon, annars söndag, sov nu!

Ledarna P06
Godkänt mot tufft motstånd!
2018-05-13 23:50
Efter förra helgens Sanktanmatcher där vi spelade lika mot ett samspelt och duktigt Vallentuna på lördagen, och vann rätt komfortabelt mot Stocksund med gamla Kistaledare i spetsen på Söndagen, var det egentligen spelledigt nu i helgen som gick. Men då dök en kul förfrågan från Tallkrogen upp, de ville spela 9-manna träningsmatch då de i år valt att spela 7-manna med två lag, och det var ju ett enkelt beslut med elva spelsugna Rotankillar på tårna.

Tallkrogen var väldigt duktiga, individuellt skickliga men också passningssäkra och samspelta som lag. De höll sina positioner föredömligt, och utnyttjade till stor del planens ytor bättre än vad vi gjorde. Nu ska man komma ihåg att vi långt ifrån tillhör de väl invanda 9-mannalagen, detta var vår åttonde match i sammanhanget, så vi är ju nybörjare vi också och lär hela tiden. En del av förklaringen till Tallkrogens spelskicklighet som inte riktigt visade några spår av någon avsaknad av spel på stor plan, låg förmodligen i att de hade med sig några spelare som det surrades om spelade med åldersklassen över, så debut för 9-manna kanske det inte riktigt var för riktigt alla i alla fall. 

Nåväl. Sämre odds än duktiga motståndare i smällhetta har vi haft. På nåt märkligt sätt lyckas vi klämma ur killarna max prestation när det behövs, ni vet det där med att krama vatten ur en sten som det sägs inte går, det går faktiskt. Vi gör ingen strålande match, långt ifrån. Men vi krigar, krigar, krigar och krigar. Och vi sätter glädjande nog våra chanser! Vi sätter 1-0 ganska direkt och det är startskottet för vilken uppförsbacke motståndet kommer få. De kan spela hur bra de vill, men längre än till straffområdet kommer de inte. Och vår backlinje ställer motståndare offside gång på gång. Så får vi en chans till, och den sätter vi också, 2-0 i halvtid och huvudena doppas friskt i vattenhinkarna vi ställt ut vid avbytarbåsen aka bastutunnorna. 

I andra blir det än jobbigare. Tallkrogen har uppenbart pratat offside och de börjar löpningarna på rätt sida mittlinjen. Efter en utspark som rinner genom hela vårt lag fångas den upp av deras forward, och vår keeper tvekar en halv sekund vilket är det enda Tallkrogens spjutspets behöver, och det är reducerat till 1-2. Vi fortsätter pressas tillbaka och det är mer än svettigt i alla bemärkelser. Inte förrän andra halvan av andra perioden hämtar vi upp spelet och jämnar ut. Vi är tillbaka på våra ordinarie platser på planen, och då rullar det på betydligt bättre.

Tredje och sista delen vi spelade matchen i pga värmen blir jämn till en början. Efter ungefär hälften av sista perioden kvitterar Tallkrogen efter lite tveksamheter och schabbel alldeles för nära vår eget straffområde. Grabbar ibland gör vi det alldeles för svårt! Sluta snurrfinta mitt i banan, passa sekunden innan hellre än tiondels sekunden efter, säkerhet går före allt på vissa delar av planen, i vissa lägen, när hela laget är på väg framåt! En tappad boll, en snabb spelvändning, och baklängesmålet är ett faktum. Onödigt kan tyckas och irriterande är det, men det är ju så vi lär och vågar man inte vinner man inte. Vi kunde ju suckat och hängt lite med huvudena, men i stället tar vi resolut och flyttar upp spelet. Vi kommer fint fram på kanterna och får till ett par jättefina anfall! Det är på ett av dom vi snyggt placerar avslutet, bakom den jätteduktiga Tallkrogenkeepern, och med dryga fem minuter kvar leder vi med 3-2. Det blir en sjuk press mot vårt mål som avslutning, och vi sitter i princip i knä på vår egen målvakt. Vi sliter ont och när bollen spelas in från kanten av Tallkrogen, igen efter ett par trötta tvekande passningar från oss, rakt framför vårt mål och den går igenom hela förvaret mot bortre stolpen till en fristående Tallkrogenspelare sätter man hjärtat i halsgropen! Men då kliver fantomen fram och tippar bollen på nåt akrobatiskt sätt ovanför ribban eller vid sidan av stolpen, jag minns faktiskt inte eller så vågade jag inte kolla, men bollen är i alla fall inte i mål. Det gläfses lite på planen, det munhuggs och killarna blir irriterade, förståeligt då det sista våra killar är är fegisar som någon besviken motståndarkille kläcker ur sig att vi är. Vi lyckas hålla tätt och hålla tyst, svarar på det bästa sättet av alla då vi ler mest och bredast då domaren (tack för du ryckte in Hugo!) sekunder senare blåser av. Vi kliver av som segrare mot ett mycket bra och fysiskt tufft motstånd. Härligt!

Tack Tallkrogen för att ni kom och spelade med oss, grym match ni gjorde!

Vi tar med oss styrkan i krigandet. Vi konstaterar också att alla behöver komma på träningarna och där emellan ta eget ansvar för sin träning så vi får en bättre första touch och en snabbare speluppfattning där vi utnyttjar rätt alternativ. Och skapar rätt alternativ för varandra. Och litar på oss själva så vi inte tvekar. Och... äh, vi tar det på träningen. Brandtal biter mer uttalade än skrivna. Fortsätt göra det ni gör bäst; varandra bra!

A good days job!

Ses i veckan!

Ledarna P06

Stabil helg
2018-04-29 19:48
Tidigt lördag morgon tog Täby emot i härligt solsken på Näsbydals konstgräs. Det var egentligen alldeles för tidigt, speciellt när planen saknade tillhörande kaffelucka, men det gick att skaka liv i killarna den här gången också. Täby var väldigt duktiga, och nog lutade matchen mer mot en medelmatch än något annat, men den där glöden grabbarna har är ruskigt svår att släcka, kanske just när motståndet är lite tuffare än vad det kanske borde vara. Det är då lagmaskinen fungerar som bäst, mindre väloljat så här i början av säsongen, men förtjänstfullt ändå. Det är jämnt men med fördel Täby. Vi får en frispark precis utanför straffområdet som vi fick tack vare killarnas enträgna nötande, störande, och jagande långt uppe i banan. Anton lägger upp och tar klokt ut avstånd, lugnar ner, och vi har mycket folk i straffområdet. Det smäller bara till. Även om den duktiga Täby-keepern står precis där bollen hamnar hinner han inte reagera, bollen dundrar in i undersidan av ribban och tar den vägen över mållinjen. Härligt! Täby tar över mer och mer, även om vi direkt efter målet kommer fram ett par gånger till, och det är några svettiga sista minuter där bollen fler än en gång rullar genom vårt straffområde och vi nästan står som paralyserade och tittar på. Tack och lov reagerar vi precis i tid och lyckas hålla undan. Bra match, stabilt utan något vassare spel likt det vi såg mot Österåker främst i förra helgens första match, men ett vackert mål och en krigarinsats väl värda seger.

Granndrabbning mot BSK på eftermiddagen idag, framkallar nervösa tränartanter men viktigare löpvilja och Rotan-hjärta hos killarna. Kul i den här matchen var att det var jämnt och det kändes som båda lagen hörde hemma i serien matchen spelades i. BSK rullade boll fint och satte igång spelet bra ända från målvakt. De var också duktiga på att hålla sina positioner, något som vi också måste sätta nu, det fungerar inte annars på den större planen. Många fina anfall fick vi till, och nog borde vi satt fler än det enda mål vi gjorde, snyggt i och för sig, rätt tidigt i första då vi hade tre fyra klara målchanser första 25. Men så hamnar vi snett mitt inne i en annars bra period, ganska långt utanför vårt straffområde får en BSK-spelare alldeles för lång tid på sig att lugnt lägga upp och avsluta, egentligen borde vi satt stopp för den men inget att göra, 1-1 i halvtid. I andra gör BSK till halva publikens jubel 1-2, och det känns både orättvist och tungt, hur snyggt målet än var. Det viskades om offside, men domaren hade bra koll på hela matchen så det är inte mycket att orda om. Vi får flera chanser men fru Fortuna verkar inte riktigt vara med oss. Men så kommer det där vansinnigt snygga; alla lyckas hålla sina positioner och bollen går som på den berömda tråden mellan spelarna, klapp, klapp, klapp, och lite turligt tar bollen på den sista BSK backen, annars hade vi nog fått erkänna en off side, men med den upphävd resulterade det bara i ett löjligt snyggt och välförtjänt mål. Matchen slutar 2-2, ett rättvist resultat med mersmak Rotan, efter en kul, schysst och välspelad match.

Bra jobbat grabbar, vi ses på träningarna i veckan! 

Föräldrar; Många kallelser ute samtidigt nu, snälla svara på alla så fort ni kan, gärna innan sista svarsdatum, så blir det enklare för oss ledare att få ihop allt. Tack tack!

Ledarna P06
Strålande premiär i strålande sol!
2018-04-22 18:31
Vi brukar ha en kämpig premiärhelg i Sanktan, den brukar präglas av halldamm från innebandysäsongen, dålig träningsnärvaro på försäsong som brukar vara smärtsamt tydligt, lite halvknackiga viljor som inte alltid drar åt samma håll och vi brukar vara lite allmänt uddlösa. Men i dag var dagen då killarna visade sig från sin rätta (bästa) sida redan från get go. Nu i efterhand kan vi konstatera att vi väljer glömda skor på ena hållet och kamp mot klockan på andra alla dagar i veckan om grabbarna levererar det de gjorde idag istället för det vi sett tidigare premiärhelger.

De första 25 minuterna av förmiddagsmatchen på bortaplan mot Österåker var i världsklass. Nytt 9-mannaspel vi inte haft möjlighet att öva speciellt mycket på till trots håller killarna sina positioner föredömligt. De hanterar off side både framåt och bakåt som om de aldrig spelat utan regeln, och kampviljan i värmen var beundransvärd! Vi tar emot, spelar vidare, följer efter i ny position. Killarna vågar spela åt båda hållen när vi har bollen, börjar om och byter kant när det behövs. Österåker var fysiskt starka, snabba, och väldigt passningssäkra. Dessutom hade de en liten, liten, vansinnigt snabb bolltrixare på högerkanten vi hade svårt att få stopp på. Men efter ett snyggt placerat avslut nätar vi, och 0-1 leder vi med i halvtid. Vi tappar spelet en bit in i andra då vi inte orkar jobba hela vägen hem. Österåker kvitterar, och det är vansinnigt spännande. Vi står under hårt tryck, sitter nästan i knä på Viktor i mål sista fem, Österåker är flera gånger millimetrar ifrån att ta ledningen och med bara nån minut kvar hade det varit svårt att hinna komma tillbaka. Vi gör ett sista ryck, lyfter upp bollen på kanten, Anton plockar ner den, driver framåt och vi har ett guldläge att avgöra då friläget är en touch borta... då stoppar domaren pipan i munnen och blåser av snöpligt mitt i anfallet. 1-1 slutresultat får nog ses som rättvist, och många bra saker finns att ta med från den här matchen.

Ett par timmar senare möts vi igen vi och Österåker, i premiärmatch i den andra serien. Den här gången på hemmaplan på Skinnaråsen, och killarna har lite småskavanker här och var. Nån får vila, nån tillkommer, och så är vi igång igen även om samling och uppvärmning var i tramsigaste laget (skärpning!). Mattias ritar på tavlan, allt är solklart, in och leverera. Och det gör dom, återigen, trots att det här Österåkergänget är minst lika stora, fysiskt starka, och bollskickliga som det tidigare gänget vi bekantade oss med på förmiddagen. Och den där lilla på högerkanten vi nu alla känner som ”Navaz” var med han också i den här matchen, och trots sin storlek Österåkers dominant. Vi tar ledning med 1-0 och 2-0, välförtjänt, och har lite marginal i halvtidsvilan. Killarna är trötta och krämporna tilltar. Dock finns där inget tvivel om var skåpet ska stå, det är 25 minuter kvar, och även om mannen med trollspöet Navaz nätar efter bara minuten i andra, och kvitterar i mitten, så växer hornen på Rotan-killarna vartefter matchen går. Mattias ger Z i uppgift att nöta ut Navaz, och ingen kommer undan Z; han kan banne mig springa sönder vem som helst. Med ett leende på läpparna dessutom. Tio minuter från slutet får vi chansen efter en hel serie hörnor från båda hållen. Bollen fullkomligt trycks in i mål till slut, 3-2, och det blir en nervös avslutning. Killarna står upp, hjälper varandra över hela planen, springer kopiösa mängder i värmen, Grim till exempel hade inte ett byte på någon av matcherna, och Viktor är säkerheten själv i mål. Vi darrade lite, men killarna gör varandra så bra så de överträffar sig själva när det bäst behövs, och vi kliver av planen som segrare.

Vi samlas och summerar. Bra inställning. Bra geist. Bra av mycket. Mindre bra ork på många håll, den brukar ta sig vartefter säsongen rullar på, men det kan vi påverka! Slutsats: alla behöver komma på alla träningar. Planen är stor, matcherna längre. Eget ansvar för sin egen träning. 

Grabbar tack för idag, vi ses på onsdag. 18:30 sharp.

Ledarna P06
Uppstart 2018 - Träningsläger Santa Susanna i Spanien
2018-04-16 12:52
I början av 2017 bestämde vi oss för att sätta upp ett lite mer långsiktigt mål för våra fantastiska P06:or, och se till att vi tillsammans fick ett fotbollsminne för livet med ett träningsläger utomlands, närmare bestämt i Spanien. Det har hela tiden känts lite avlägset, i allt från att vi började jobba ihop pengar, till kommunikation, möten, och till slut bokning och betalning. Men nu var det dags. Helt plötsligt var det dags att prova fotbollsskor och leta fram passet! Man fick liksom nypa sig lite i armen för att förstå att det var dags!

Samling på Arlanda söndag 1 april, och det var ett laddat gäng killar och medföljande familjemedlemmar som infann sig. Incheckning, ett mindre effektivt besök på hamburgerhak på terminalen, sen var det upp och iväg med Norwegian för att några timmar senare landa på fast mark igen och i en chartrad buss åka till Santa Susanna som var vår bas för lägret. Ett grymt fint hotell, dock vansinnigt lyhört vilket blev extra påfrestande med ett lite äldre gäng festande och träningslägrande tjejer från Kungsängen vägg i vägg. Bra mat, rent och fräscht, pool och fina konstgräsplaner runt hörnet. 

Även om det var kyligt på morgnarna värmde solen skönt från förmiddagen och framåt, och förutsättningarna för våra inbokade träningspass kunde inte varit bättre! Parollen för de dryga tre dagarna på plats var att komma i form på tre veckor, det är den tiden vi hade fram till första Sanktanmatchen. Killarna var 100% fokuserade på passen, och var efter ett ganska långt fotbollsuppehåll förvånansvärt samspelta och löpvilliga. Tre grymt bra träningspass senare var vi i gott mod inför en inbokad träningsmatch. Vi hade bara fått bekräftat från arrangören att ett Belgiskt lag ville träningsmatcha med oss, och hur vi än försökte kunde vi inte få fram vad det Belgiska laget hette som skulle stå på andra sidan planen på tisdagseftermiddagen. Det fick sin naturliga förklaring 10 minuter från slutet på matchen...

Belgarna var väldigt trevliga och sympatiska. Vi pratade innan om vi skulle spela 11-manna istället för 9-manna som vi bestämt, så alla skulle få bra med speltid vilket ju lät sunt och bra. Vi kom dock fram till att 9-manna var det vi ville spela och öva på, då det är det vi har framför oss i Sanktan i år. Vi bestämmer att vi spelar 3*20 minuter för maxad speltid på den plantiden vi hade bokad. Vi får en mardrömsstart och efter ett par minuter ligger vi under med 0-2. Belgarna är vansinnigt duktiga, de spelar snabbt, precist, håller sina positioner och passningsspelet är klockrent. De är misstänkt stora en hel del av dom, och vi börjar fundera på vilket lag det egentligen är vi möter. För att vara P06:or och vara inställda på en träningsmatch där alla ska få spela och ha kul så känns de extremt utvecklade i sitt rörelsemönster. Även våra snabbaste killar kommer de ikapp utan större ansträngning, de tar bara ett par kliv i rätt riktning och fångar in oss. Vi får springa och jaga och knappt röra bollen, de få gånger vi gör det så avväpnar Belgarna oss alldeles för enkelt.

I andra perioden var vi så vana vid att Belgarna kändes som åtminstone en man mer än oss på planen, så vi märker inte ens att de under en del av andra perioden först är två man för mycket på planen, och när vi börjar kika oss omkring och de upptäcker sitt misstag hinner de få ut en av dessa två extra, men ja; det var ju helt onödigt att låta dom vara ett par extra på plan. Killarna hänger förståeligt med huvudena, och det hjälper inte att det hånas en del från sidlinjen, både från motståndarna, men ännu värre ett annat lag betydligt närmre oss, ett lag från Frej Täby som öppet satt och gjorde narr av killarna. Väldigt, väldigt lågt, osportsligt och onödigt! Framför allt när de själva inte verkade ha ordnat någon egen träningsmatch så verkade det enkelt att komma med elaka kommentarer. Som dessutom fortsatte på hotellet efteråt så fort killarna mötte dom. 

Efter två perioder ligger vi under med 9-0, men killarna står upp, gör det de kan och allt man kan begära av dom, med massa gliringar från motståndare och glåpord från Täby Frej från sidlinjen. Och då kommer förklaringen till motståndarnas spelskicklighet. En av tränarna kommer förbi och nämner lite ursäktande att det här är en samling av sju olika klubbar i Belgien, ett läger dit sju klubbar skickar sina 2-3 bästa spelare varje år, i åldersklasserna P07-P04... och som avslutning så berättar han att han har tagit emot spelare här i flera år i rad, och en del av de här är de bästa han sett. Eh. Ok. Inget ni tyckte att vi behövde veta innan matchen så vi kunde förhållit oss till det? Och när man ser att det drar iväg i en träningsmatch och ett lag (som bjudit in till träningsmatch) knappt får röra bollen kunde man kanske anpassat sig och tagit av åtminstone någon av de 1.80 m långa vansinnigt duktiga killar de hade. Men, men. Vi är alla olika. Vi tänker alla olika. 

Matchen slutar 0-13 (?), och det är ett mentalt avstängt lag vi samlar efteråt. Fanns inget vi kunde gjort annorlunda, det trista är att killarna inte fick visa något av det fina spel och grymma umpf de presterat på träningarna innan. De kände verkligen efter de passen att de hade chansen inför match, och att de då skulle ställas mot kolosser spelskickliga som få, kändes förbannat orättvist. Vi rundar av med en belgisk våffla, och det känns inte som om killarna är alltför nedslagna. En medföljande storebror kommenterar att de här Belgarna var sjukt bra, de hade platsat i deras P03 division 2 serie. Tycker det säger det mesta och summerar vad killarna ställdes mot.

Onsdagen var vikt för utflykt till Barcelona, och tåget in var en smidig transport. Lite shopping och besök på akvarium varvades med någon linbaneåkare och allmänt häng. Dagen blev som killarna själv önskade, och vi vuxna delade upp oss vart eftersom vi behövde för att se till att alla killar fick göra det de ville. En skön dag, med ömma fötter, träningsvärk, och sol från klarblå himmel fick bli vår sista på det här äventyret. 

Efter middag på hotellet onsdag kväll var det dags att kasta ner prylarna i resväskorna och ställa väckarklockan okristligt tidigt för att vara packade och klara för avfärd kl 04:00 då bussen skulle hämta oss. Hemresa är som vanligt lite segare än ditresa, men allt som allt gick det hela fantastiskt bra! Trötta var vi allihop, men tillsammans går det mesta bra.

Killar; Tack för de här dagarna, ni har varit fantastiska på den här resan också! Värdklass på och utanför planen som vanligt. Blir extra synligt när man jämför med andra lag vi träffat på under de här dagarna. Ni kan vara otroligt stolta över det ni presterat på planen under träningarna och fortsätter ni som ni gjort under de här tre passen som uppstart på säsongen, med samma fokus, så kommer det här bli den bästa säsongen hittills!

Stort tack till alla andra som också varit inblandade i den här resan! Ni är ett fantastiskt föräldragäng och en grym syskonskara, tack till Hugo W som dömde och målvaktstränade, tack till allas våran farmor som vi helst har med oss överallt, tack allihop, tillsammans har vi skapat det fotbollsminne för livet vi ville ge killarna!

Fler bilder:

Nu kör uteträningarna igång i veckan. Kallelser har gått ut och vi behöver ha allihop på träningarna nu. Nu har vi bara två veckor kvar att komma i (ännu bättre) form!

Väl mött på tisdag!
Ledarna P06
Kommande matcher
Spelade matcher
Kommande aktiviteter
Nyheter från föreningen
Rotebro IS Fotbollsförening, 21/06 12:30 
Rotebro IS Fotbollsförening, 11/06 18:26 
Rotebro IS Fotbollsförening, 06/04 22:11 
Rotebro IS Fotbollsförening, 21/03 19:58 
Rotebro IS Fotbollsförening, 14/03 10:22 
Rotebro IS Fotbollsförening, 08/03 21:14 
 
SPONSORER