Häng med och lira fotboll med oss!
Vi är ett glatt gäng som spelat fotboll ihop sedan hösten 2011. Säsongen 2017 har vi ett lag i Sanktans medelserie, och ett lag i lättserien.

Vår laganda är grundstenen i att vi har så roligt; alla är delaktiga, alla fyller en viktig funktion; spelare, ledare och föräldrar. Alla får vara med!

Vi erbjuder en hel del, men med det sagt kräver vi också en del; 
- Vi kräver att de som spelar med oss kan ta emot och följa instruktioner,
- Vi kräver uppbackning av er föräldrar vid behov.
- Vi tolererar inte en massa stök på träningar och matcher. 

Vi har träningstider för att träna fotboll och ha roligt, vill man leka något annat så får man göra det utanför träningstid. Alla ledare håller i träning och lagledning ideellt, och då det kräver en del engagemang, ställer vi också krav på att de vi engagerar oss i respekterar de regler vi har under träningar och matcher.

Välkommen att börja spela med oss!

Hälsar,

Ledarna P06 
Blandad kompott i helgen som gick!
2017-09-12 21:53
Det svänger runt våra P06:or, blandningen av bottennapp och briljans är fascinerande och det enda som är helt säkert är att livet aldrig blir tråkigt när man hänger med dom.

Lördagsmatchen mot SFK Vaxmora på Skinnaråsen blev som förväntat tuff, men det är helt onödigt att göra motståndarna ännu bättre än vad de är genom att kliva ut på planen utan umpf. Morgonmatch och lojt på planen. Svårt att få med alla i spelet, och lika lite som backar följde med framåt för att sätta tryck på motståndarna gjordes jobbet hemåt av mittfält och forward. Lite syntax error och spelet fungerade helt enkelt inte. Att förlora med 2-5 mot ett så bra SFK lag är i sig inget att orda om, däremot känns det aldrig bra när vi efteråt känner att vi kunde gjort lite mer, jobbat lite hårdare, och stått upp lite bättre.

Söndagens match mot Djurgården på fantastiskt fina Hjorthagens IP såg helt annorlunda ut. Gänget för dagen fick genomgång i lugn och ro innan, och det var ett rätt samlat gäng som tog sig an uppgiften. Ett samspelt Djurgården bjöd på bra motstånd första halvlek, och fick möjligheten att ta ledningen via en straff bara några minuter in i matchen. Den tog dock Viktor och efter det kändes det i luften vart åt det lutade även om vi vid halvtidsvilan bara ledde med 1-0, trots en rad fina chanser (kom igen grabbar vi måste sätta de solklara!). I andra lossnade det, och i takt med att vi gör ett par snabba mål (två på straff!) tappar Djurgården geisten och det blir några mål för mycket trots den duktiga motståndarkeepern. 12-0 vinner vi till slut med, och det beror till största delen på det fantastiska jobb samtliga gjorde över hela planen; från målvakt och back till mittfält och forward, inte att motståndet var för svagt. Ett par av killarna gör sin bästa match någonsin, bara att gratulera!

På torsdag är det timmesträning och jogg i spåret efter. Sist var vi tio tappra killar, tre trötta ledare, och en käck mamma. Häng med nu så kör vi på torsdag igen, så orkar alla springa, umpfa, och stå upp lite bättre oavsett avspark innan lunch. 

Rock on killar!

Ledarna P06

Två välspelade Sanktanmatcher - två välförtjänta vinster!
2017-09-05 20:58
Det är alltid lite extra tagg på matcher mot lag från storklubbarna, AIK, Djurgården och Hammarby smäller högt och killarna ser verkligen fram emot att spela de här matcherna, en utmaning då det brukar betyda väldigt bra motstånd. Lördagens match på Hjorthagen var inget undantag. Det var ett samspelt och bollsäkert Djurgården som höll i hop sitt lag på ett jättefint sätt. Våra killar klev dock ut på planen med självsäkerhet och tyngd, utan några som helst tecken på någon respekt för storebror. Första tio minutrarna spelar vi i princip helt på Djurgårdens planhalva, och vi skapar en rad fina chanser. Vår vana trogen blir vi dock lite för petiga framför mål, vi vill gärna spela bollen hela vägen över mållinjen hellre än att klappa in den, så det tar in till andra delen av första halvlek innan vi slutar dutta och Anton visar var skåpet ska stå och smäller in den från distans med ett fantastiskt skott. Djurgården kvitterar visserligen innan halvlek, men vi spelar bra, alla är med i spelet, och många springer mer i den här halvleken än vad vi nånsin sett dom göra. Hemjobbet görs föredömligt, och killarna hjälper varandra lika bra som de brukar. En för alla. 1-1 i halvlek med fördel Rotan. Andra halvlek rullar på, vi håller spelet väl uppe, och på ett anfall som startar ändå nerifrån vår målvakt sätter Anton kallt sitt andra efter att ha duttat lite lagom och dribblat bort den duktiga Djurgårdskeepern. Vi vinner välförtjänt med 2-1, och vi sammanfattar matchen efteråt med att berömma killarnas försvarsspel, rörelse utan boll, men framför allt för löpviljan. Vi gör varandra bra, och det var otroligt skönt att slippa någon till oförtjänt snöplig sista spark...

I söndags på ett soldränkt Skinnaråsen välkomnade vi sedan Ekerö. En ny motståndare, som visade sig vare en trevlig och sportslig ny bekantskap. Ekerö var väldigt samspelta dom också, jämna och starka rakt över. De hade ett par mycket duktiga och spelskickliga killar på mitten, och förmåga att bredda och komma runt snabbt och effektivt på kanterna. Vi spelar dock vårt eget spel, och även om vi inte fick se något bolltrillande skönspel, så håller vi ihop bra och står upp för varandra. Vi fick också rodda om under pågående match för att få stopp på Ekerös mittfältsmaskineri, och det är fantastiskt att se 11-åringar som under pågående match kan ta till sig nya instruktioner och anpassa sig till nya positioner vid ändrade förutsättningar. Vi gör 1-0 och 2-0, Redar är i storform och levererar. Vi har flera chanser men spelmässigt känns Ekerö snäppet bättre, och det blir nerv i matchen när det trillar in ett baklängesmål och vi går till halvtidsvila med bara ett måls ledning. Men så är det som det är med de här killarna. Det finns där. Man behöver bara vrida det ur dom ibland. De kliver ut på planen i andra halvlek och Hugo i mål inleder med en av årets räddningar! Fenomenalt ligger han som det berömda sträcket i luften, och det dova dunket när det stenhårda skottet träffar hela handflatan innan den styrs ut är ruggigt! Efter det var det inget snack, istället för 2-2 så gör vi 3-1 och sedan också 4-1. Vi vinner med klara siffror, men spelmässigt var Ekerö en tuff utmaning, spelet var jämnare än siffrorna antyder.

Två bra matcher till under bältet, åtta kvar i årets Sanktan räknade vi till idag på träningen. Vi pratade lite om Spanien också, vi är en god bit på väg dit med det funkisjobb familjerna gjort senaste helgerna och ska göra nu till helgen. Killarna drömmer om lyxhotell med pool och spa. Massage och betjänter... de är stora små lirare, som börjar få divatankar som de tonåringar de snart är. Men drömma är bra, med höga mål räcker det oftast om man når hälften av dom.

Nu ses vi på torsdagens träning. Löpning efter i spåret. Ett varv, två eller tre kvittar, men häng med nu så kör vi ända in i kaklet!

Ledarna P06
Snöplig sista spark och Grönt kort till tränare!
2017-08-22 10:34
I strålande sol tog vi i söndags först emot Täby på Skinnaråsen, och Täby är alltid Täby så ett bra motstånd var att vänta. Det här Täbygänget var inget undantag, men vi fick till vår glädje se att våra killar också var på strålande spelhumör. Vi spelar stundtals fantastisk fotboll i första halvlek; vi får med alla i spelet, vi rullar runt bollen när vi har den, vågar börja om och byta kant när det behövs, och vi tar tillbaka den när vi tappar den. Alla vill ha boll, och vi skapar en rad klara målchanser. På ett av våra många anfall avslutar Martin halvchansen som just det här anfallet mynnade ut i med att trycka in ettan, och Redar sätter sedan tvåan snyggt, med en mottagning och vändning i ett klipper han till direkt och bollen går förbi en felplacerad Täby-keeper. Vi går till halvtidsvila med en 2-0 ledning, men det känns långt ifrån klart då Täby också spelar en jättefin fotboll och även dom skapat en hel del chanser. I andra halvlek jämnar Täby ut spelet och ju längre matchen går flyttar de upp positionerna högre och högre, och i mitten av andra halvlek kommer reduceringen. Vi känner dock att vi fortfarande sitter i förarsätet, vi har inte tappat vårt eget spel även om det på vissa håll syns tydligt att sommaruppehållet påverkat konditionen så att vi inte riktigt orkar vara lika distinkta i passningar, brytningar och framför allt förmår vi inte vinna bollen så högt upp i banan vi behöver göra i matcher med tuffare motstånd. Det är dock inte det som avgör det här utan det är tyvärr det usla oflytet killarna så oförtjänt även råkade ut för i en av matcherna i Gävle. Det är i den sista spelminuten, och vi får inte bort bollen framför mål. Det är inte ens en målchans till att börja med, men tröttheten i värmen tar ut sin rätt och en Täbyspelare får tån på bollen innan vi hinner dit, Viktor i mål hamnar på mellanhand, och bollen rullar långsamt och väldigt snöpligt in i mål. Kvitteringen är ett faktum, vi hinner bara göra avsparken så blåser domaren. 2-2 känns som en förlust för oss, killarna är förbannade och jo, det tycker vi nog kan vara ett gott tecken så länge de repar sig relativt kvickt och kommer ihåg det grymma spel de presterade i 2*20 minuter i stället för ett struntmål sista sekunden. Grym match killar!

Näst på schemat stod då Bollstanäs, och matchen som spelades var i den lägre av serierna vi har lag i. En av tränarna i BSK kommer dock fram och berättar när vi hälsar att de inte fått ihop killarna i det lag som spelar i lätt-serien för dom, så de kommer med ett lag som normalt spelar i en betydligt svårare serie än den som matchen hör till. En fin gest av en tränare som ärligt berättar en sådan sak innan avspark, hatten av! Och jo, det var ett mycket duktigt BSK lag vi mötte. Vi hör under matchens gång BSK-ledarna påminna spelare om att de inte behöver tänka på off side tex vilket då känns som att åtminstone några av de här spelarna de kommit med är så långt fram i utvecklingen att de i vanliga fall till och med spelar med äldre. Med ett sådant motstånd så är det svårt att få med alla i spelet på ett sätt så att alla kan bidra efter sin förmåga, grundprincipen i de lägre serierna. Några hade dessutom behövt spela matchen innan mot Täby, så det var redan tunga 2*20 minuter i benen på flera av killarna. Dock stod vi spelmässigt upp fantastiskt även i den här matchen; vi förberedde killarna innan på en svår match, och de tog sig an uppgiften med det krigarhjärta vi så många gånger fått se. Max H sätter vårt ledningsmål efter bara några minuter, ett jättefint anfall där vi ser att det verkligen lönar sig att jaga, springa, och fortsätta ända fram. Tyvärr tar det inte lång tid innan BSK kvitterar, och de får sen lite för enkelt sätta både tvåan och trean, men vi hade våra chanser vi också, och bara en grymt duktig BSK-målis räddade dom ett antal gånger. Innan halvlek smäller BSK in en till, och vi går till halvtidsvila med 1-4 i baken. Vi försöker gjuta lite mod i killarna, det ÄR inte så ojämnt spelmässigt som siffrorna pekar på, vi har haft precis lika många klara målchanser! Vi går ut med inställningen att vi ska avsluta den här matchen på bästa Rotansätt, och ge BSK en riktig match även de sista tjugo. I mitten av andra halvlek reducerar vi äntligen efter en rad klara chanser, men BSK är för starka och kompakta för att vi skall komma närmre. Vi orkar inte riktigt jobba hem, och vi orkar inte heller riktigt trycka på framåt, så vi hamnar inte sällan för långt ifrån BSK-spelarna som med alldeles för lång tid på sig fördelar boll väldigt fint ut på kanter, och slår en del fenomenala genomskärare. Det är på en av dom som de sätter femman, och vi förlorar med 2-5. Vi ger BSKs tränare det gröna kortet vid tackning. Det var sportsligt och ärligt att prata med oss tränare innan så vi visste om nivån på laget vi skulle möta, och det var tydligt att de hellre hade kommit med det lag som de normalt har i berörd serie. Det blir säkert rätt nästa gång och då får vi se till att få revansch på grannarna :).

Killar; glöm sista sparkar och lag i fel serie. Ni är oavsett bäst, på och utanför planen.

Nu kör vi 100% träningsnärvaro kommande veckor så får vi ordning på kondition framför allt, och får spela ihop oss ännu mer så ser vi till att hösten blir lika bra som våren.

Ledarna P06
Grym upp- och cupstart!
2017-08-17 18:52
Så var det efter ett långt sommarlov med träningsuppehåll, till allas glädje äntligen dags att byta badbralla mot matchställ. Man inser ju inte hur mycket man saknar killarna förrän man träffar dom igen, ni vet den där kon och båset. 

Vi körde en heldag på Furuvik på lördagen, vi tänkte att de kanske behövde en dag på sig att stråla samman igen innan det på söndagen skulle bli dags att kliva ut på Testebovallen i Gävle, och den tanken var ju god men samtidigt egentligen helt onödig. Det tog fem minuter så var killarna ihopsurrade och precis överallt. Vi ledare och Pappa Patrik kände oss glädjande nog inte behövda ett dugg i syfte att få med alla; de tog grymt väl hand om varandra, trots att många ville göra olika saker. Det badades, kastades bollar, åktes upp och ned och runt i diverse olika saker, det promenerades, småpratades, och kollades på djur. En grill-lunch (tack för hjälpen Patrik) och åtta timmar senare var det dags att runda av, och avsluta lördagen med middag på finkrog Furuviks Brygga, med god mat, skönsång och alkoholfritt bubbel för att fira ledar-Magnus som dagen till ära passade på att fylla år.

Incheckade på Clarion i Gävle, sent och sent lördag kväll, så upptäcker killarna att det finns en pool på hotellet. Och ja; det var där vi hamnade trots att vi egentligen kommit överens om att det var way past läggdags... så efter en grym dag, med mestadels sol, så kom vi i säng nöjda men alldeles för sent. 

Söndag morgon behövde vi inte ens gå upp i ottan utan kunde lugnt äta frukost på hotellet en hel timme mellan åtta och nio, för att sen packa in oss i bilarna och ta oss till Testebovallen för söndagens cup. Martin och Max H ansluter och vi är elva starka stolta som värmer upp. Vi ställs först mot Tunabro, som visar sig vara en kul och schysst ny bekantskap. Vi spelar förvånansvärt bra efter uppehållet, killarna hittar varandra som vi är vana vid, alla är med i spelet, men så var det det där med flyt och oflyt. Vi tar ledningen rätt snart, men Tunabro lyckas kvittera på en rasande snabb och fin kontring kort därefter. Vi sätter 2-1, men när halvleken är slut spelar vi plötsligt övertid, och tre minuter in i den får Tunabro en hörna de kvitterar på då vi inte får bort bollen. Sista sparken innan paus och det är 2-2. I andra fortsätter vi trumma på och är det klart bättre laget, även om Tunabro har någon chans dom också. Tyvärr lyckas vi bara sätta en av de klara chanser vi har, så med minuten kvar leder vi med 3-2. På något vis hamnar bollen framför vårt mål, vi får inte bort den, och när någon till slut får en tå på bollen så hamnar den snöpligt i mål. Direkt därefter blåser domarna, de var två varje match, av matchen, så även på den sista halvlekens sista spark nätar Tunabro och matchen slutar 3-3. En förlust för oss kändes det som, men sån är fotbollen.

Näst på tur hade vi Brynäs, och här tog vi snabbt kommandot. Vi var starka framåt, men här lyckas vi inte riktigt lika bra få med alla i spelet. Det var många solo-prestationer som förvisso resulterade i snygga mål, men knappast för lagets utveckling som helhet framåt. Vi såg prov på lite skakig kondition på sina håll, det gicks en hel del på planen, och viljan att göra jobbet hemåt fanns inte riktigt där. Vi vinner till slut med 7-4, men de fyra mål Brynäs gjorde gjorde dom på de fyra fem chanser de hade, och det är ett alldeles för svagt försvarsspel för att vi ska kunna vara nöjda. Det måste vara lika intressant att hjälpa till bakåt som att trycka på framåt, även om man förstår att killarna blir lite ivriga när de märker de kommer fram relativt enkelt. Dock kvarstår faktum; gör tre mål och släpp in fyra så är de tre målen framåt lika många som de tappade poängen när det är dags för det...

Det börjar regna, och vi går och käkar lunch innan det är dags att samla ihop oss för match numme tre. Det är småkallt i blötan, och killarnas brist på sömn visar sig vid en förberedande samling. Dåligt fokus, massa snack, och få är intresserade av vad ledare har att säga. Tills Häxan Surtant informerar om att antingen lyssnar man eller så börjar man nästa match på bänken. Om det sedan blir att vi har fem på planen och sex avbytare må så vara. Magnus och Mattias får till slut fram budskapet, och killarna släpps en halvtimme för att ränna av sig innan det är dags för uppvärmning. Tredje matchen är mot Strömsbro, och den här matchen flyttar vi runt lite i positionerna. Några hamnar på ovana platser, hittar inte rätt och kommer inte med i spelet alls. Vi fortsätter slarva med hemjobbet, allt som oftast hamnar våra backar på mellanhand, och motståndarna är duktiga på att smyga in anfallare bakom backarna där det inte finns någon täckning. En lite tuffare match, med mycket armar och en del mindre vackra efterslängar som killarna sin vana trogen inte riktigt klarar av att hantera även om de blivit betydligt bättre på det. Flera fina mål av båda lagen, och till slut vinner vi med klara 7-3.

Vi äter middag och mellis på en och samma gång direkt efter tredje matchen i väntan på att fjärde och sista matchen ska lottas, baserat på resultaten i tidigare matcher. Vi får Sandviken på andra planhalvan som avslutning, och det blir en märklig fotbollsmatch där det tyvärr är alldeles för fult spel. Vi ser igen hur det rivs, slits, sparkas och sågas ner. De två domarna dömer åt olika håll, och det är rätt uppjagat då killarna känner att de blir överkörda på alla andra sätt än spelmässigt. Vi tar ledningen, Sandviken kvitterar. Vi tar ledningen igen, Sandviken kvitterar. Det är 2-2 i halvtid. Killarna börjar få småskavanker. Fokus nu. Femton kvar. Dags att stå upp. Stora, starka. Stolta. Vi kör en ring och kliver ut på banan igen. Det blir en kaosartad situation nästan direkt. Vi får frispark lite över halva plan. Vi krigar på i straffområdet och det smäller bara till när Pontus dunkar in den. Därifrån finns inga tvivel. Killarna kör på trots allt annat och spelar till och från fantastiskt! Några långa fina passningssekvenser i högt, högt tempo, mot tufft spelande motstånd, som resulterar i flera klara chanser och till slut ett sjukt snyggt mål; 4-2 till Rotan som också blir slutresultat. Grymt! 

Det är så underbart att få runda av det hela när vi efteråt sitter tillsammans. Vilken helg vi haft! Vilken kul dag på Furuvik, vilken härlig fotboll vi fått se killarna spela, och framför allt; vilken fenomenal avslutningsmatch! Bland det bästa vi gjort. Kanske till och med det allra bästa... Fortsätt göra varandra bra grabbar!

Nu är vi igång, full gas! Vi fortsätter i veckan med höstens första träningar, och nu vill vi se en i princip hundraprocentig närvaro på alla håll så får vi en lika bra höst som vi hade vår! 

Tack till alla föräldrar som kom och hejade, ni betyder enormt mycket!

Ledarna P06
Pilsbocupen 2017
2017-06-19 16:43
Då var vi framme vid vårt sista deltagande i Pilsbocupen, tillika vårens sista cupspel, och vilken fantastisk helg det skulle bli!

Fredagens sedvanliga frenetiska jobb med tält, släpande av prylar och pryttlar toppades i år med dubbelt upp av allt då vi skulle grannskapa med Rotans P08:or på plats. Pappa T och mamma M tog täten direkt, och åtminstone ena tältet var rest fredag kväll så ett par av killarna kunde campa redan från fredag och vakna myggbitna och mindre utvilade till premiärmatch mot Håbo lördag förmiddag.

Strålande sol och helt vindstilla gjorde planerna till en kokande gryta, men första dagens spel är ändå hanterbart då speltiden är begränsad till 2*15 minuter. Vi får igång ett relativt bra spel på underlaget, flera bra passningssekvenser mot Håbo där vi får med alla i spelet. Vi får igång benen, alla jobbar på, men framför allt märks till vår glädje redan från början vilken inställning killarna har på planen. Det är fullt fokus, jobbet görs på alla positioner, och det ger resultat! Vi klappar in ettan och med självförtroende i medvind känns saken klar. Det visar den sig vara också och vi vinner med 3-1 i en bra, jämn och schysst match.

Andra matchen stod Knivsta på schemat, och de har vi mött tillräckligt många gånger förut för att veta att de är duktiga passningsspelare och brukar ha grymma målvakter. De har dessutom en väldigt jämn trupp där det kvittar vilka sju som står på andra planhalvan; det kommer att bli tufft. Det blev det också, både spelmässigt men också i flera närkamper där vi nog upplever en del frustration från motståndet emellanåt. Vi får ett mål i baken då vi inte får bort bollen, och uppförsbacken förutom den lutning planen bjöd på blev genast brantare. Vi sliter dock på, och det behövs bara just det; ett fortsatt malande, så kvitterar vi innan halvtidsvilan. Knivsta gör 2-1 i början av andra innan vi förstår att vi måste växla upp, och när hornen kryper fram efter ett par efterslängar så straffas Knivsta direkt. Vi fullkomligt trycker in bollen i mål, och minuten innan slutsignalen går så finns det ingen tvekan någonstans. Bollen ska in en gång till, punkt. 3-2 kommer halvminuten innan full tid, och tillfälligheter eller inte så var killarna välförtjänta segrare.

Ett par dopp i det blå senare och enorma mängder vätska var det dags för en helt ny motståndare; Bällsta. Kul! Trots att vi äger spelet till stor del, matchen spelad till 80 procent på deras planhalva och vi radar upp chanser, så står Bällsta upp bra och det tar en bra stund innan vi får hål på deras duktiga målvakt. Stolpen och ribban gjorde sitt också, men värmen, den begränsade truppen mot våra hittills tre motståndares är det som verkligen börjar ta ut sin rätt. Den sista lilla eggen försvinner liksom då, och det känns orättvist att Bällsta tar ledningen. Men då ser vi det igen, det som vi tidigare säsonger brottats med har killarna den här säsongen vänt till en styrka; den positiva attityden även i motgång. Det tar in till andra halvan på andra halvlek, men då sitter 1-1. Trots ett sista krafttag och forcering sista minutrarna förmår vi inte avgöra, matchen slutar 1-1 och båda lagen kan vara nöjda med det. Förmodligen lördagens bästa match för oss spelmässigt.

Bad. Grill. Utebio. Massa snask och andra nyttigheter. Mer fotboll på kvällarna. Alla lag i olika åldrar, tjejer, killar, tanter, gubbar, hundar, och annat löst folk blandas i härlig Pilsboanda! Vem bryr sig att klockan blir alldeles för mycket innan någon går och lägger sig? Det är sommarlov, myggor, fästingar, allt i en salig blandning. En av de lördagkvällar vi kommer sakna framöver.

Lördagens gruppseger resulterade i ett spelschema som satte skräck i vissa av oss. Det är en galen tur att vi ledare kompletterar varandra, om en del av oss skulle få härja fritt skulle samtliga vara uppjagade jämt. M måste naturligtvis lugna ner sig.

Hammarby inledde söndagens spel och det blev tufft och hårt. Det var tyvärr en hel del fula efterslängar, sparkar och spottande (!) som killarna fick hantera. Domarna i årets cup var bra, men tydligt är att de inte riktigt mäktar med de matcher med grövre incidenter, som faktiskt borde resultera i kort av valfri färg (ej grönt), även i den här åldern. Vi fick i alla fall några frisparkar, och i en jämn match blev de avgörande. Vi dundrar in den första från långt håll, sätter sedan den andra i ribban, och från en svår vinkel klämmer vi in den tredje. 2-0 och vi koncentrerar oss på att andas i värmen. Då reducerar Hammarby och det blir nerv i matchen igen, men samtidigt syns det tydligt, aldrig att killarna skulle släppa ifrån sig den här matchen, de tog all stryk och det fanns inget annat än att de skulle kliva av som de vinnare de är. 2-1 blev slutresultatet och nu var det liksom nog, det skulle krävas underverk av de nio killar av tio vi hade från lördagen om vi skulle klara att stå upp mot Bälinge och Wigör som stod på tur.

Killarna badar, badar, och badar. Försöker hitta skugga och kyla ner sig. De var väl lagom ljumna när vi sneglade mot Bälinges camp, de såg ut att vara så väldigt många! Vi hoppades ju att det var två lag de hade med, men icke. När det var dags för avspark stod vi nio spelare mot Bälinges fjorton, och då var det dags att koppla in hjärna som komplement till umpf. Vi skulle aldrig slå Bälinge med det numerära underläget i spelare genom vårt vanliga spel. Vi skulle inte förmå att passa oss fram till tillräckligt många avslut för att sätta ett par på deras duktiga målvakter. Och samtidigt stå emot deras tryck. Så vi tänkte om, långa bollar, jaga på max var tredje, andas och vila de andra två där emellan. Få, samlade attacker kunde ha lyckats. Det såg länge ut som om det skulle bli 0-0, men till sist fick Bälinge chansen de behövde. Vår grymma målvakt tvekar en tiondels sekund, och samtidigt som han gör det syns det direkt i hans ögon att det var ett felaktigt beslut, det är den enda chans Bälinge behöver, och jublet från deras föräldrar, killar och ledare visar hur glada och lättade de är. Samtidigt blickar vår målvakt mot ledare med tårar i ögonen, tanten möter hans blick och ljudar genom jublet att "du tar den där nio gånger av tio, det där var den tionde, skit i den, det är nio kvar till nästa". Då ler han, och trots uddamålsförlusten, några ångrande sparkar på stolparna, så vet vi att innerst inne gjorde vi det omöjliga nästan möjligt. Ja, Bälinge hade tre (?) i stolparna, vi hade en som faktiskt såg ut som den var inne, man kan säga att det kunde gått hur som helst, men Bälinge förtjänade vinsten efter en välspelad och schysst match. Ett bra gäng killar, där en av ledarna berömmer våra killars krigarhjärtan efteråt; det tuffaste motstånd de haft i cupen. Respekt.

Sist på tur var Wigör och deras avbytarbänk var mer än knökfull. Var de 16 st? 18? Det var svårt att hålla räkningen, men tydligt var att våra skulle leverera och då kvittar antal. Och ålder. Vi kör, rakt fram, rakt på. Gör jobbet, tar smällarna, och passningsspelet sitter där det ska. Ja; vi var helt utmattade, men 2*15 kvar av Pilsbokarriären och det vara bara att ösa på. 3-1 blir slutresultatet och ett gäng killar får medaljer och diplom. Någon ledare blir rörd och får en tår i ögat. Vilken heroisk insats. Våra hjältar. 

Vi plockar ner militärtälten och allt annat. Vi konstaterar att äventyret i just Pilsbo är slut, men nog ska vi hitta nya sådana för de här fenomenala killarna framöver.

Tack Knivsta för grymt arr, tack killar för uppvisningen, tack familjerna för att ni är med oss. 

Nu kör vi sista träningen innan sommarlovet på tisdag, killarna ville grilla efter, och nej, vi kan inte neka dom det efter den här säsongen. Så grill får det bli!

Stolta Ledare P06
Spelade matcher
Kommande aktiviteter
Nyheter från föreningen
Rotebro IS Fotbollsförening, 06/10 16:46 
Rotebro IS Fotbollsförening, 15/06 14:13 
Rotebro IS Fotbollsförening, 17/03 12:45 
Rotebro IS Fotbollsförening, 09/02 12:08 
Rotebro IS Fotbollsförening, 27/12 16:29 
Rotebro IS Fotbollsförening, 06/04 16:43 
 
SPONSORER