Inte alltid lätt det här med nivåer i idrott. Ibland önskar man att de liksom inte fanns, för det kräver enorm planering, synk med motstånd, och ställer sjuka krav på fingertoppskänsla för att det ska fungera. Å andra sidan behövs de för att alla ska kunna utvecklas, individuellt och som delar i lagpusslet. Men det ställer tveklöst störst krav på synken med motståndare, samma filosofi i vad nivåerna innebär behövs i båda lägren för att kallelser och sedermera faktisk speltid därefter ska bli bra och rättvist. Idag i returmatch mot AIK, kändes det inte helt rätt. Motståndet idag kändes mer ihopsnickrat efter utgången av förra matchen, än efter den nivå vi enats om för dagen. Det kändes lite mer på gränsen i närkampsspelet än vad vi hade förväntat oss. Med resultatet att vi hade svårt att få med alla i spelet och se till att varje enskild spelare fick den bollkontakt vi varje match eftersträvar.
Matchen var jämn och spännande, stundtals välspelad även om den blöta planen och bollen i det ihållande regnet gjorde det svårt att rulla snabbt och precist. Vi insåg tidigt att det var ett revanschsuget AIK, och vikten av hög press och mod att våga var en förutsättning för att inte hamna i knä på vår keeper.
Vi tar ledningen i första tjugan, och vi har nog spelmässigt ett litet övertag. Andra tredjedelen blir det rörigt. Stor plan, hård matchning senaste veckorna, blötan och begränsat antal avbytare tog nog ut sin rätt. Vi har svårt att hålla positioner, vi breddar inte, och vi är lite överallt. AIK har stuvat om, och tydligt är att tre fyra av deras tyngre spelare får och tar ett stort ansvar. Det är rätt tufft, och vi får jaga boll en del, men vi står upp och krigar otroligt väl! AIK smäller in kvitteringen vansinnigt snyggt, sen ramlar ledningsmålet in av bara farten, och trots kampviljan är vi spelmässigt och då även målmässigt i underläge. Tredje och avslutande delen kliver vi på framåt igen och hittar tillbaka till vårt spel. Många fina kombinationer, trianglar, och korta följt av långa lyftningar. Spelet böljar fram och tillbaka, chanser för båda lagen, och till slut nätar vi välförtjänt och kvitteringen är ett faktum. Matchen slutar tio nervkittlande minuter senare, och ett rättvist oavgjort resultat till handlingarna.
Vi tar med oss styrkan i killarnas inställning, vilka jäkla pannben de har! När kroppen säger att orken är slut, säger huvudet annat. De kan gå på ångor länge, mot väldigt bra motstånd. Och målvaktsspelet. Tre perioder - tre olika målvakter. Utan målvaktshandskar! F. A. N. T. A. S. T. I. S. K. T! Att tänka på är tålamodet. Kantspelet är centralt i att komma framåt fort så vi måste ha tålamod att hålla kanterna även i stridens hetta.
Tack för underhållningen killar! Ni är väl värda all framgång ni har! Väl mött på fredagsträningen, den blir lugn och ni bestämmer vad vi gör på den, så kom och häng även om skavanker i fötter, ben och höfter kan kännas jobbiga.
Rock on!
Enormt stolta Ledare P08
