Vi använder Cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt.
P08
Vi är ett stort gäng energiska killar som tränar två gånger i veckan på Skinnaråsens IP. 

Vi behöver fler föräldrar som vill ta tränarroller regelbundet för att kunna ta emot nybörjare för tillfället. Har du spelat i lag tidigare kan vi eventuellt bereda plats tidigare, välkomna att komma och provträna med oss så tar vi det därifrån! Vi behöver framför allt nån kille till som vill stå i mål, så känner du att stolparna är de du gärna hänger med så kom ner!

Alla tränare och ledare håller i all planering, träning, matchande och andra aktiviteter ideellt, vi är inte arvoderade på något sätt. Det är vår fritid vi investerar i våra och era barn, och vi gör vårt bästa för att få vårt övriga familjeliv och arbeten att fungera ihop med engagemanget i laget. Vi vill med det att de vi engagerar oss i kommer i tid till träningar, har rätt utrustning och bra inställning. En hög träningsnärvaro är en förutsättning för utveckling och matchspel. Föräldrar till spelare i Rotebro P08 förväntas bidra till de föreningsgemensamma uppgifter som föreningen beslutar om; café tjänst, bingolottoförsäljning, och vad det nu kan vara.

Välkomna att börja spela fotboll med oss!

En härlig helg spetsad med Triathlon
2018-08-28 19:39
Vi längtar till vår Spanienresa som blir av till hösten, och med den i åtanke var vi ett taggat gäng spelare, ledare och föräldrar som för tredje året i rad skulle fungera som funktionärer på Stockholm Triathlon i söndags. Det var packning på lördag kväll av material till stationerna, så ett par av oss tog en tur in i det händelserika Stockholm redan då, och sen var det upp i ottan med sällskap av hällregn på söndag som gällde. Ny arrangör av Stockholm Triathlon, och lite märklig banläggning och en del förvirring både bland arrangör, funktionärer och deltagare följde med det. Vi fick igång stationerna i tid, snyggt uppsatta och organiserade på fyra olika stationer; vätskekontroll gånger tre och medaljutdelning med tillhörande chip-avplockning. Våra killar gjorde inget annat än succé på alla ställen de visade sig, deltagarna var otroligt tacksamma för alla hejarop och glada tillrop vi bidrog med, förutom sportdrycken, vattnet, bananerna, och kexchokladen. En medalj om halsen utdelad av en av Rotans Finest, samtidigt som en annan hjälpte till att plocka av tidtagningschipet från vaden, var en högtidlig procedur som killarna tog på största allvar. Det var många utländska deltagare så killarna med tillhörande syskon fick dessutom ta en del av det hela på engelska, imponerande! Lite växlande väder, men trötta, glada, och en hel säck sekiner rikare var vi åtta timmar senare klara för hemfärd. Grymt jobbat alla killar, syskon, föräldrar och ledare!

Fotbollsmatcher? Jodå, ett par sådana hann vi med också. I fredags fick Täby möta Rotebro-hornen och vi vann en ganska spelmässigt jämn match med 6-1 i hällregn. Direkt efter Triathlon laddade vi om, åkte hem och vände för att sen pallra oss till Hjorthagens IP och möta Djurgården i en sen sen sen kvällsmatch. Också den i hällande regn. En grymt kul och välspelad match, där våra krigare vann välförtjänt med 7-3.

En hel helg av grymt jobb killar, se nu till att pallra er ner på träningarna ALLA som vill spela fotboll, vi vill ha upp träningsnärvaron på delar av truppen så bara att köra på så vi kommer vidare.

Ledarna P08
Rallarbollen 2018
2018-08-14 13:20
Efter en rekordvarm sommar var det dags för delar av truppen att skaka liv i benen och byta badbralla mot matchställ och sommarlovslunk mot 100% slit på fotbollsplan. Kunde gått hur som helst efter ett par månaders träningsuppehåll...

Vi samlades lördag morgon för avfärd mot Gävletraktens pärla Furuvik. Där skulle vi spendera dagen bland karuseller, djur, och bad i strålande sol. Dessutom fick vi en (enligt någon gammal tant) bra konsert på köpet då Sveriges coolaste kvinna, Lena Ph, skulle uppträda i parken. Killarna hade inte setts i samlad trupp sedan innan sommaren, men underbart att se att de hittar varandra direkt och håller ihop som det sammanfogade lag de utvecklats till! 

Middag lördag kväll på Furuviks Havskrog blev grädden på moset, och efter en minigolfdrabbning och några karusellåk till stapplade vi i säng på Furuviks Havshotell. Tur det inte var långt dit, det var en rätt utpumpad grupp som trillade i säng, alldeles för sent, men roligt hade vi så det var det värt. Efter hotellfrukost i lugn och ro söndag morgon var det då dags att bege sig till Strömsbro och Rallarbollen. Fem matcher stod på schemat och det låg både förväntan och lite nervositet i luften, hur skulle vi stå oss i konkurrensen efter det långa sommaruppehållet? Regnet strilade dessutom ner, eller vräkte ner till och från, och vi hade fått fem helt nya motståndarlag i lottningen vi inte visste något alls om, så utgången var minst sagt spännande och oviss!

Först ut var Islingsby IK. Vi kliver ut på planen som den enhet vi blivit bortskämda med att se de här killarna formera sig till. Vi håller positioner, letar och hittar (rätt!) passningar, och det bara rullar på som om vi aldrig haft nåt uppehåll. Islingsby var duktiga, ett schysst, spelande lag, men när det rinner iväg målmässigt går proppen ur, och efter 2*15 minuter går killarna av planen som segrare med 11-0 i målprotokollet. 

Nästa match ställdes vi mot Huddinge, och efter lite check på vår distriktskompis såg vi att de har lag i högre serie i Sanktan än vad vi har, så att det skulle bli svårt var det ingen tvekan om. Vi börjar bra, det är helt jämnt spelmässigt, men en bit in i första får vi olyckligt ett mål i baken. En olycka kommer sällan ensam, och vi krockar tätt därefter med vår egen målis två gånger inom loppet av fem minuter, och det står helt plötsligt 3-0 till Huddinge. Det är rörigt, vi tappar byten och positioner, och Huddinges sylvassa mitt-mitt hinner också näta riktigt snyggt på ett långskott innan paus, och vi går till halvtidsvila med 4-0 i baken. En inte helt rättvisande bild då vi också haft flera bra chanser. I andra får vi en uppvisning av hur de här killarna vuxit och utvecklats mentalt. Det glöder i ögonen och brinner under skorna. Vi reducerar både en och två gånger innan Huddinge hinner samla sig och måla en gång till dom också då vi är tvungna att trycka på framåt. Vi har dock både tre och fem chanser att komma ikapp, vi sätter trean men sen står en stolpe, nån ribba, och en duktig keeper i vägen och slutresultatet blir 5-3 till Huddinge. En tuff, men schysst, och framför allt utvecklande match vi lärde oss massor från, och nog kändes det som om vi hade dom på kroken där på slutet, med fem minuters speltid till så :)....

Strömsbro stod på andra sidan planen i tredje matchen, tillika arrangör av cupen. De hade två vindsnabba forwards som fiskade bakom vår backlinje, och långbollar från deras vänsterback på dom två var deras tydliga spelide. Tyvärr var vi inte alls vakna. Någonstans. Och innan vi hinner få tag i de här långbollarna har vi abrupt väckts av två helt onödiga baklängesmål. Men vi kommer igång och återfår fattningen. Vi reducerar i första, och kvitterar och tar ledningen i andra. Vi för spelet och trycker på, men Strömsbros kontringar är livsfarliga. Vi hinner inte med riktigt, och hjälps inte direkt av att varenda domslut går emot oss; allt från inkast som solklart är våra döms till Strömsbro, det dras, slits, och rivs frenetiskt i våra killar på sina håll, men inga avblåsningar där utan de kommer så fort Strömsbro tappar bollen istället, då tilldöms de frisparkar. Märkligt och något som vi även tog upp med domaransvarig efteråt. Strömsbro kvitterar på en kontring, och vid 3-3 så kapas vår högermitt vid fotknölarna och vi borde fått en frispark. Det får vi naturligtvis inte utan när en Strömsbro-spelare istället direkt därefter skjuter på en av våra backar i straffområdet, mitt på kroppen på sidan där man normalt har handen, så tar den naturligtvis just på handen då det är svårt att hinna kapa av den, så döms det istället straff till Strömsbro. Våra killar blir ursinniga. Förståeligt. Men vi kan inte göra något åt det. Vår målis är på straffen men orkar inte hålla den, och det är matchens sista spark. Domarna (de var två vid varje match) blåser av direkt därefter och killarna går upprörda, ledsna och arga av planen. 4-3 till Strömsbro målmässigt, men 75-25 till oss i bollinnehav och spelskicklighet. Kom igen killar, vi var det bättre laget, det ska vi ta med oss och glömma resten, även om flera av oss betydligt äldre också gnisslade tänder under det påklistrade leendet.

Vi tröstar killarna och plockar upp deras hängande huvuden. Ilskan går att vända till beslutsamhet. Två matcher kvar, och det skulle bli två tuffa sådana, det hade vi sett på närliggande planer när vi tjuvkikat. Kvarnsveden var näst på tur, och vilka trevliga ledare och spelare de hade. Därtill riktigt duktiga, så det blev jämnt, hårt, men schysst. Det tog till slutet av första halvlek innan vi fick hål på dom, och halvtidsresultatet 1-0 till oss var enbart tack vare att vår målvakt gjorde två fantomräddningar första kvarten, annars hade vi lika gärna kunnat ligga under med 1-2. Andra halvlek såg ut ungefär som den första, båda lagen spelar riktigt bra fotboll, har bra passningsspel, alla är med i spelet och på varje position utmanar vi varandra, det krävs att alla gör sitt bästa för att vinna boll, och det gör vi. Alla sliter, hjälper varandra föredömligt, och vi lyckas få till både tvåan och trean så att slutresultatet blir 3-0 till oss. En fin uppvisning av båda lagen som var grymt kul att se!

Avslutningsmatchen var mot Sandviken och killarna började bli tröttare än tröttast. Regnet gav sig inte även om det lättade, och på härliga naturgräsplaner blir det extra tungt att springa då naturligtvis. Dock är det lika för alla, så bara att tugga i sig en dextrosol och kriga på. Och vilken match våra hjältar gör! Man bara ryser när de är på det här humöret! De rör sig fantastiskt, letar passningar som borde vara omöjliga i den här åldern men de får fram dom, det kvittar vilken spelare man skickar in på vilken position för de bara levererar, och när de gör sitt yttersta, ger sin sista lilla energi, visar vilket umpf och stort hjärta de har, då är cirkeln sluten, kvittot på all träning och all nedlagd tid sitter som en smäck i handen och man blir så otroligt stolt så man faktiskt får en tår i ögat! Sandviken är en erkänt bra klubb, och vi slår dom med 7-1. Det var inte motståndet som var för klent här, det var den där inställningen hos våra som helt enkelt blev Sandviken övermäktig i den här matchen. Grym avslutning på en fantastikt bra genomförd cup!

Vi äter lite korv med bröd vid sidan av planerna och summerar helgen. Vi hurrar för grabbarna och påminner om allt bra de presterat i matcherna. Det som de tydligast vuxit i är det mentala, de VET att de kan plocka upp ett underläge. De VET att de kan kriga sig till vad som helst. Och de VET att när passningsspelet sitter så kommer de alltid att skapa målchanser. De ska vi öva på att sätta lite mer distinkt framöver. VI vet att vi kommit killarna ännu lite närmare, och vi vet också att trygghet och delaktighet, med 100% fokus på fotboll och träningsnärvaro kan göra de här killarna hur bra som helst. Ihop. Men det är upp till er killar, vi kan bara guida...

Nu kör vi igång träningarna igen, och vi vill se hela truppen på plats, i tid, med rätt utrustning, kl 17 sharp på tisdag.

Rock on Rotans Finest!

Ledarna P08
Pilsbocupen 16-17 juni
2018-06-21 19:26
Några bilder säger ibland mer än tusen ord. Stavar bara till ett den här gången: O B E S E G R A D E.

Grattis killar! Och PS. Ingen som behöver ringa soc, helt alkoholfri skål vid hyllandet av Rotans Finest.

Glad sommar!

Ledarna P08
UNT-cupen 9-10 juni
2018-06-17 19:19
Så var det äntligen dags att åka på äventyr till Storvreta och UNT cupen, och som vi sett fram emot det! Halva truppen åkte och representerade de rödblå-randiga färgerna, och det skulle bli åka av under de två dagarna!

Vi spelade först på Vretavallen, på några av de sämsta planer vi sett. Maskrosor, stenhårt underlag tack vare det grymma väder vi haft senaste veckorna, lutningar och gropar, och tyvärr hade arrangören valt att klämma in extra spelplaner lite huller om buller (kändes det som) så det var minimala planer och minimalt med utrymme mellan dom. Men, men, lika för alla, men tyvärr missgynnas ju fotbollen som sådan av sådana undermåliga underlag, lag som vill spela fotboll och prioriterar passningsspel körs lätt över av lag som kanske inte hänger med riktigt då det går att sparka, knuffa, och putta sig fram till åtminstone oavgjort. 

Först ut på andra sidan planen var UNIK i den stekande eftermiddagssolen, det måste varit 30 grader varmt och i den vindstilla solen känns det som det dubbla. Vi spelar väldigt bra trots att det är svårt att kontrollera bollen på underlaget. Killarna försöker få med alla i spelet, men lyckas inte riktigt få med våra kantspelare då bollen så fort den kommer dit rinner iväg i sluttningen mot ån, och ja, det blir liksom ingenting. Det grötas i mitten och UNIK gör sitt bästa för att stå emot, de sista fem tio minutrarna blir rätt fula med efterslängar, hårda knuffar i ryggen, och allmänt fult spel, men killarna reser sig upp även om det gör ont lite här och var, svarar med att straffa UNIK med en hel rad snygga mål, och vi vinner matchen rättvist med 7-3. Vi (eller nåja, killarna...) hoppar i ån och de är så uppenbart världens bästa gäng på och utanför planen <3.

Nästa match fick vi spela på samma Vretavall men på konstgräset. Om möjligt ännu trängre mellan de tre planerna man lyckats klämma in där... Men vi är ju smärta och smidiga både ledare och åskådare så det gick det med, med en boll stenhårt i pallet på en av oss under pågående match från planen bredvid som extra krydda.Tackar! Bälinge som är en grymt bra Upplandsförening med jättefin ungdomsverksamhet stod för motståndet, och det skulle bli en mer välspelad match än premiärmatchen. Bälinge försöker också spela bollen och få med alla i sitt passningsspel, men vi är helt enkelt numret för stort när vi dessutom får med våra kanter (som är i världsklass!) i spelet på ett fantastiskt sätt; det blir liksom turbon på motorn, och det levereras klapp klapp klapp väggspel i blixtsnabbt tempo, och det ultraduktiga Bälinge-keepern får det svettigt. Vi kliver av planen efter 2*20 minuter som segrare, 7-0 blev slutresultatet i den andra och sista matchen för dagen, men målen till trots gläds vi mest åt spelet vi fick se, grymt grabbar! 

Vi bokade in oss på Arenahotellet i Uppsala, några kilometer ifrån Storvreta och spelplatserna där, men den lilla logistik-knixen det innebar fick vi igen i kvalitetstid flera gånger om! Jacuzzin och bastun på åttonde våningen med utsikt mot Uppsala domkyrka och slottet var vår, med morgonrockar och tillhörande tofflor. Personalen på hotellet var inget annat än fantastiska, öppnade ett tv-rum i anslutning till spa-avdelningen åt oss så vi tillsammans kunde kolla Sverige - Peru och äta kvällsmacka samtidigt. Ett spelrum med PS4 fanns också, och där tilläts killarna spela en stund innan läggdags. Det fanns dessutom en fantastisk takterass i anslutning, och där hade man om man inte varit där i idrottssammanhang lätt ha kunnat sippa drinkar i solnedgången länge länge... den som har vägarna förbi det här hotellet bör göra sig själv en tjänst och checka in, en verklig treat! God natts sömn, god morgon, och god frukost senare återvände vi till Storvreta och fortsatte fotbollsfesten. 

Tillbaka på maskrosriket på Vretavallen. Enköping stod på schemat söndag förmiddag, och här fick vi se prov på hur olika regler och tillämpningar av dessa mellan Stockholm och Uppland kan påverka utgången av en match mellan två lag från de olika distrikten. Killarna uppträder schysst och backar hem som man ska i Uppland (kommer i Stockholm nästa år också). Vi säger också till våra grabbar efter att Enköpings tränare bett oss backa vid deras hörnor då de i sin förening bestämt att de inte ska slå långa hörnor utan korta, och det gör dom. Trots detta så har aldrig Enköping nån chans, vi spelar lugnt och fint, lyfter när vi behöver, och den individuella skickligheten som komplement till lagspelet syns tydligt i tillslagen, mottagningarna, och säkerheten i att medspelarna håller positionerna. Vi passar och spelar oss fram till lägen, Enköping försöker en och en. Kanske hade de varit hjälpta av att frångå det lite duttande spelet de bestämt sig för att spela som gjorde att de inte kom framåt, flera av spelarna blev förståeligt frustrerade, så hade de haft en chans mot våra killars tjongande (!) som en av Enköpings-ledarna kläckte ur sig efter matchen. Trist med en sån kommentar när alla närvarande då, och som någonsin sett våra killar, vet att de alltid väljer en passningslösning när den finns. Och den finns ofta med den spelförståelsen och fotbollskunnandet vi har i vårt gäng. Nåja, efter vinst 5-0 kan vi bjuda på den.

Nästa match stod Sirius för motståndet och förväntningarna var att det skulle bli en svår match. Vi spelade mot dom i förra årets upplaga av UNT-cupen när vi spelade 5-manna, och vi är rätt säkra på att vi fick stryk då. Men då var det morgonmatch, det var det (tack och lov) inte nu. Vakna, pigga i benen, och vattenpumpade var det gasen i botten direkt. Här var det inga korta hörnor eller liknande att ta hänsyn till, och Sirius var riktigt duktiga på kantspelet dom också. Hypersnabb vänsterkant som flög förbi ett par gånger, men killarna hjälptes åt föredömligt i hemjobbet och fångade in. Hemjobbet, när mittfältet direkt vid boll-tapp springer hem och förbi försvarare för att täcka upp och ge trygghet, är en nyckel i vårt spel. Det är magiskt när det fungerar, och backarna vågar agera resolut och bestämt, och blir i många fall spelmotorer. Det kräver en hel del av mittfältet, men där vi är nu i utvecklingen behärskar vi det till fullo. Det krävs bara påminnelse i bland, och i 30 graders värme kan vem som helst känna att man inte mäktar med den där ruschen hem helt enkelt. Sirius var ett schysst lag, och kul föräldrar som hejade liksom våra. Dock spårar det ur när motståndarlags tränare kommer fram i halvtid och diskuterar saker om våra killar. Framför våra killar. Så gör man inte. Vi spelar vårt spel och det är varken fult eller för tufft. Punkt. Sen spelar vi väldigt bra många gånger, och även om det icke ska förväxlas med fult kan det bli frustrerande för motståndarna. Så vi försöker vara lite generösa och inte svara på sånt här. Vi gör ett par mål till och signerar slutresultatet med 7-2 i stället.

Vi drar till Skogsvallen för sista drabbningen. Upsala IF. Här låg det något märkligt i luften sedan Ekebycupen sist i höstas. Ett år sen snart alltså. På den cupen blev vi inför match mot dom förvarnade av Upsalas tränare att han visste vi var duktiga så han hade handplockat ett gäng spelare som kunde spela fotboll. De vann då med ett par mål om vi inte minns fel, men efter det har vi inte ägnat just Upsala IF så många tankar, men de verkade härligt nog tänkt på oss :). 

Ledare som hälsar innan match är alltid trevligt, och båda lagen såg nog fram emot den här avslutande matchen som en battle of the best då Upsala också vunnit alla sina matcher. Vi börjar nervöst och Upsala är jätteduktiga. Inte ett dugg fula utan bara väldigt duktiga. Delar av deras gäng är mer än huvudet längre än våra killar, så vi får det kämpigt. Vi får ett mål i baken efter bara några minuter, uppförsbacken blev genast lite, lite brantare. Men då händer något. Det bara gnistrar till och helt plötsligt brinner det under dojorna på några av våra. De får med sig alla övriga, och vi kvitterar. Ursnyggt! Och av bara farten drar vi in tvåan, trean och fyran. Tempot är ursinnigt och ingen, INGEN, ska ta ifrån killarna en sista triumf. Upsala gör sitt bästa och det är väldigt jämt spelmässigt, men vi är vassare i avsluten, vi vill lite mer, och det är ingen tvekan någonstans på planen även om vi som satt på sidan av var nervösa långt inne i andra. Tyvärr fick vi i den här avslutande matchen se ledare som flyger in på planen vid en incident, ställer sig ursinnig och vrålar Är det ingen som ska säga något till honom?!, när en av deras spelare olyckligt fälls av en av våra och domaren blåst frispark. Det han inte såg, men blev upplyst om av en av våra föräldrar på sidan, var att vår kille DIREKT gick fram, la en hand på motståndarens rygg, sa Förlåt, hur gick det?, men fick ingen respons mer än ett surmulet muttrande och ett par fula ord från motståndaren, så han ställde sig bara metern bort i väntan på att motståndarledare skulle komma och se hur det gått med spelaren. Om vuxna är vuxna är det lättare för barn att vara barn. Att bete sig så i underläge 1-4 kändes väldigt genomskinligt. Hade reaktionen vid incidenten varit densamma om resultatet var tvärtom kan man undra. Anyway. Vi gör två till efter det, slutresultatet blir 6-1 till oss, och vi summerar UNT cupen 2018 som obesegrade! 

Vi avslutar med en böljande våg av röd-blårandigt över planen från ena sidan till den andra, stolta ledare med tårar i ögonen, utbuade föräldrar som inte svarade lika skarpt som killarna tyckte de förtjänade, ett fyrfaldigt leve för den femte segern, medaljutdelning, och myggflykt. Jäklar vad mygg det var! På hemvägen stannade några av oss till i Knivsta och badade i Särstabadet, nästa gång hoppas vi fler följer med och skuttar i, det var varmt och VARMT i vattnet!

En löjligt rolig helg till med Rotans Finest var till ända. Killar; ni är bäst, på och utanför planen, alla kategorier! 

Ledarna P08
Två helger, fyra matcher, ett gäng krigare
2018-06-03 19:49
Förra helgen började på lördagen i Vaxholm. 30 graders värme och steksol friterade killarna lagom till avspark, men det var ju lika för motståndarna så inget att orda om, och absolut inget killarna gnällde alltför mycket på. Vaxholm var ett välspelande motstånd, tufft men schysst, och det tog in till mitten av första innan vi lyckades få hål på dom. Vi hade visserligen skapat en handfull riktigt bra chanser men vi har lite, lite svårt att få till den sista sparken och måla. Vi blir ivriga, sparkar i backen, snubblar till lite, petar bollen precis på sidan, får felträffar och avslutar när den sista passningen ska till och tvärtom... Förståeligt bland 10-åringar, vem blir inte ivrig när det luktar mål liksom, men likväl något vi behöver komma till rätta med och öva på. Vi hade två avbytare med oss, och när en kille fick lämna efter första halvlek så var det dags att plocka fram en hel del umpf. Det där lilla extra som alla de här killarna har. Passningarna är fantastiska. De springer, gör sig spelbara, krigar i varenda närkamp och sätter till sist en förlösande tvåa. Det är i en av de närkamperna som det händer, en av våra killar glider på knäna ut över sidlinjen, och fortsätter till allas fasa ut över asfalten... Blodet rinner från båda knäna som är uppskrapade till oigenkännlig gegga, och mellan tårarna hulkar han fram att ”snälla gör rent mig annars har vi ingen avbytare”. Vad säger man om det... inte ett jota, man plockar fram verktygslådan, torkar, rengör, lappar och lagar. Samtidigt blir vi ordentligt tillbakatryckta på planen, och de sju vi har kvar där fightas desperat. Det är nån som ropar ”Byte, snälla!”, och får tyvärr svaret att lite, lite till, orka en minut till så har vi en ihoptejpad spelare att byta med. Och de löser det, de står upp och står emot länge och väl, men till sist, precis innan bytena kan ske, så reducerar Vaxholm. Vi tar dock över igen efter det, vi har en avbytare igen och det ger de små micropauser vi behöver, och vi spelar inget annat än fantastiskt! Vi skottar på mål, tar på en Vaxholmares hand och domaren som var jätteduktig i övrigt blåser (tyvärr) straff, det kändes hårt. Vaxholms-keepern räddar men vi slår in returen och signerar matchen med vinst 1-3. Den bästa matchen vi gjort med rådande förutsättningar.

Söndag och hemmamatch mot Bällsta. Bällsta är en sån där förening som bara har bra lag, så ett väntat tufft motstånd. Lika varmt och lika svettigt som lördagen, på och utanför planen. Det tar ett bra tag innan vi får grepp på den här matchen, det är tufft och fysiskt, skönspelet får stryka på foten och våra killar gillar inte riktigt det fysiska närspelet även om vi blivit betydligt tuffare sedan Sanktan började. Matchen står och väger. Det känns som om den den som sätter första målet också kommer få medvind. Och en bit in i första klappar vi äntligen in den! Phu. Vi börjar få igång spelet, passningarna hittar helt plötsligt rätt, och alla är delaktiga i spelet. Vi håller positioner och har tålamod, det ger resultat och vi sätter tvåan straxt innan halvtid. Vi trummar på, och några minuter in i andra smäller vi in ett till, och då går luften ur Bällsta och proppen är ur. Vi tröttar ut motståndarna och spelar fram till en massa fina mål, det blir nog nio tio stycken till slut innan Bällsta får in ett välförtjänt tröstmål som får avsluta matchen. Så ojämnt som målprotokollet visade var det inte, men det rinner lätt iväg när det blivit några stycken i baken, det har vi själva fått erfara i tidigare matcher. Good job!

Så helgen vi precis avslutar. Två matcher idag söndag och värmen var tryckande! Vi samlas i omklädningsrum för att värja oss mot solen så gott det går under genomgången. Väl ute på uppvärmning har några fortfarande nattmössan på, och nån gäspning senare var det dags att vända på steken och doppa nån i vattenhinken för väckning. Och jo då, det hjälpte. Lite :). 

Erikslund stod på andra planhalvan i första matchen på Skinnaråsen och det blev en riktigt jämn historia. Vi springer, offrar oss, och sliter ont. Men vi lyckas inte utnyttja kanterna tillräckligt så de två tappar tålamodet och börjar dra sig inåt banan. Det blir lite för grötigt, men vi skapar chans på chans, och bara Erikslunds keeper håller dom kvar i matchen. Vi spelar oss in i matchen och passningsspelet som vi är vana att få se vid det här laget från det här gänget sitter som en smäck. Vi sätter ettan på distans, väldigt pricksäkert och vackert. Killarna visar vilka stora små lirare de är. De två avbytarna gör att vi får flytta runt killarna på planen, i pågående spel, för att skapa lite andningsutrymme. Och dom bara gör det. Lyssnar på instruktioner, faller tillbaka eller kliver upp eller ut. Och levererar. På varje position, i varje situation. En för alla. På riktigt. Och efter ett gäng framvaskade chanser placerar vi in tvåan grymt snyggt bakom en chanslös Erikslunds-keeper. Killarna kliver av planen som segrare, och de är helt utpumpade. De ligger i princip utslagna på planen på den avslutande samlingen, klockan är 15:00 och det är brännhett på planen i solen. Vi hurrar för segern, och superlativen som vi öser över killarna är de väl värda! Världsklass!

Och så en avslutande kvällsmatch mot Norrtull. Stod i annan match med annat lag, men fick kommunicerat att ”de spelade fantastiskt!”, och det är det nog ingen som tvivlar på :). Vi vann den avslutande matchen också, med många mål mot två. Regnet föll på vägen hem, åskan mullrade hotfullt, och vi konstaterar återigen att oavsett väder skiner Rotans Finest ikapp med solen. Kan hända att nån trodde blixten slog ner, men det var nog bara fullt ös på fotbollsplanen av de blåröd-randiga...

Nu är det sommaruppehåll i Sanktan och efter de första snöpliga omgångarna får vi väl säga att vi revanscherat oss. Vi ligger nu i båda serierna exakt så som vi ska, med rätt mix av blandade delar förluster, oavgjorda och vinster. Vi har ett par cuper, sen byter vi matchställ mot badbralla ett tag innan Sanktan fortsätter i höst. Vilken grym första halva ni gjort grabbar, så imponerande!

Väl mött på veckans träningar, det är på dom matcherna börjar mina herrar...

Ledarna P08
Spelade matcher
Kommande aktiviteter
Nyheter från föreningen
Rotebro IS Fotbollsförening, 15/10 05:00 
Rotebro IS Fotbollsförening, 12/10 16:47 
Rotebro IS Fotbollsförening, 24/09 15:10 
Rotebro IS Fotbollsförening, 19/09 12:32 
Rotebro IS Fotbollsförening, 07/09 16:22 
Rotebro IS Fotbollsförening, 28/08 14:35 
 
SPONSORER