Fotbollen och livet i stort i P06 är inte helt straight forward. Det händer mycket i huvudet på och runtomkring de här killarna. Det är turbulent för att i nästa sekund vara kolugnt och kontrollerat, Nedgångar och på gränsen till unison igenomklappning följs av briljanta matcher, och tvärtom. Upp och ner, det är sällan man vet vad som händer längre fram än näsan räcker. Det enda vi som varit med ett tag vet är att de här killarna pallar mer än vad någon nog riktigt förstår, med de förutsättningar vi har. De bara anpassar sig. Sväljer de förluster vi får tugga i oss, lär sig nåt, kopplar om hellre än av, reser sig på nytt och överträffar sig själva.
Förra helgen stod de inför en sån där mer eller mindre omöjlig uppgift mot ett grymt duktigt, välspelande Täbylag, som hälsade på oss på Skinnaråsen med nära nog 20-0 i målskillnad på bara ett par matcher. Kul tänkte vi äldre på sidan, skitkul. Killarna tyckte PÅ RIKTIGT att det skulle bli kul! Dårar. Men jojo, de steppade ut på planen efter vi trollat fram en ersättare (TACK Vahid!) för domaren som inte dök upp, superfokade, och matchade Täbys fina passningsspel i 3*25 minuter, en jämn match men då vi fick in första målet vittrade killarna seger, och då finns det inga som krigar som dom. En grymt bra match fick avsluta helgen och vi fick välförtjänt gå av planen som segrare.
Dags för tre nya drabbningar den här helgen, och en redan begränsad trupp ströps ytterligare med några frånfall. Kan vi enas om att vi fyller år ungefär runt jul allihopa istället :D? Lördag och Danderyd. Man orkar inte ens titta på motståndarnas resultat från tidigare matcher, det verkar som alla utom vi och någon till har typ 20-0 i målskillnad efter ett par omgångar. Men men. Bara att kliva ut och kliva på. Det är en jämn och spännande match rakt igenom. Den spelas på den större planen och det blir ett annat spel, men killarna behärskar det också efter förra årets prövningar, så det funkar det med. Vi hade ett spelövertag, och kom loss ett flertal gånger efter fina passningssekvenser, killarna spelade som en hel enhet medan Danderyd hade ett par, tre tyngre killar som tydligt skulle göra jobbet. Tyvärr dömdes det en hel del offside när det inte var det, flera frispelningar blåstes av när vi skulle varit en mot en, och lite kackigt med frisparkar som blåstes konsekvent åt andra hållet oavsett nedrivningar som istället efter tiotalet gånger nog borde resulterat i något gult kort. Vi har dessutom en boll inne i slutminutrarna, men den bedömdes som stolpträff då den tog på ett av de förbannade hjulen som var snedställt, och studsade ut. Surt, men oavgjort hade vi nog sett som en liten seger om vi sett det som slutresultat i förhand.
Frej som första match igår söndag. Och något händer. Och det är inte något bra som händer. Frej får efter bara några minuter en kvart på sig att från långt håll pricka in ettan i lugn och ro. Några minuter senare tvåan, på ungefär samma sätt. Där tänker man ju att poletten borde trillat ner, ge dom inte halva dagen på sig att sikta och avlossa, gå dit! Direkt! Men icke, trean kommer den också innan första perioden är slut. Sen fyran och femman i princip identiska med föregångarna i andra. Vid 0-5 har matchen lite grann spårat ur, domaren tappade den tidigt och det blev en rätt ful tillställning med mycket armar och fula knuffar i ryggen. Vi är i det läget tvingade att trycka på framåt så gott det går, och vi lyckas lyfta och jämna ut spelet en del även om killarna blir rätt brutalt nedrivna gång på gång, och då med resultatet att vi öppnar oss ännu mer bakåt, och sexan som spelas in avslutar andra perioden. Suck. Vi spelar av en tredje period mer än jämnt och helt ok, men uppgivet då det rivs, slits, knuffas och sparkas utan åtgärd från pip-hållaren. Det blir ett mål till och vi förlorar med betydligt större siffror än vad skillnaden i spel var. Kommer inte ens ihåg när vi förlorade med 0-7 sist. Och när slutsignalen ljöd, visste vi att vi hade ny match om bara ett par timmar... lösning? Pannben!
Ett par timmar senare var det då dags igår igen. Och då blev killarna genast varse om vad som gällde, nån hade preppat white boarden i omklädningsrummet åt oss, och man kunde ju inte formulerat det bättre själv. Vi påminde dom om den grymma insatsen mot Danderyd, hellre ön att prata om alla galenskaper och orättvisor och vad vi kunde gjort bättre förra matchen och fan och hans moster. Och det hjälpte! Vi är nog fortfarande lite förvånade, men nåt hände för andra gången den här söndagen, och nu var det något bra! Vi vet ännu inte vad och det är av mindre betydelse, men säkert är att killarna spelade en vansinnigt bra sista match mot Djurgården igår kväll. Fina passningar, grymma inlägg från båda kanterna, världsklass på avsluten och inte minst målvaktsspelet där William i de första två perioderna bara stängde. Varierat och inspirerat mot ett välspelande och schysst DIF. Vi får in ledningsmål och 2-0, och då går allt lättare naturligtvis. Vi får göra tre och fyra också inför sista perioden, men då är det ett trött gäng som kliver ut på planen efter nära nog tre hårda drabbningar på två dagar. Konditionen har tagit sig, men det fysiska fula som de två redan spelade matcherna förde med sig, sliter på både kropp och knopp. I slutet av tredje får DIF hål på nollan, sätter ettan och också tätt därefter tvåan. Det blev nerv i matchen och nog var vi ett par som kände att nu är det på håret att vi klarar det här, men det gjorde vi! Eller vi förresten, våra duktiga, kämpande, och fantastiska spelare gjorde det! 4-2 till oss och det var en bra, jämn och spännande match som var en bra avslutning på en hektisk helg.
Tack för underhållning killar, väl mött på veckans träningar!
Ledarna P06