Inför ögonen på idel ädel fotbollsadel i form av Martin Mutumba, Jesper Hofmann och Danis närmast sörjande visade vi oss från en av våra sämre sidor under lördagens drabbning i Stocksund, med slutresultatet 1-1 till följd.

Här kommer en redogörelse från vårt perspektiv över händelserna som ledde till att matchen avbröts i matchminut 72 vid ställningen 5-1.

Rubrikens ord yttrades av motståndarnas tränare efter matchen och även om jag håller med honom i delar av yttrandet så ska nog läggas till att Väsby var mycket sämre än oss och att segern utan det minsta av tvivel var rättvis.

Säg den lycka som varar för evigt. Veckan som gått sen klang- och jubelföreställningen mot Rydbo präglades av optimistiska  tankar, glada miner på träningarna och en vår som sakta men säkert uppenbarade sig med stigande temperatur.

Efter en solid insats med stabilt försvarsspel och mycket spring i våra offensiva spelares ben skrevs slutresultatet i dagens match till 7-0. Bland många fina insatser var Tobbes prestation utomordentligt bra och en otrolig arbetsinsats kröntes med två fina mål. Rickards insats som höll ihop backlinjen och vårt försvarsspel föredömligt och även Robins och Niklas inhopp är värda extra beröm.

Att något så trivialt som division 6-fotboll i Kista en onsdag i april kan framkalla så mycket stolthet och glädje är svårt att vare sig förstå eller förklara. Svårigheten att förstå eller förklara gör dock inte de bubblande känslorna mindre utan fungerar snarare som en påminnelse om livets gåtfulla mystik.