Förra helgen stod undertecknad och Capitano (Boeing Brehme) och huttrade i Danderyd, bland kämpande snöhögar i en vinter som aldrig tycks vilja släppa taget. Framför våra ögon såg vi ett Danderyd, med fler allsvenska matcher i truppen än vi har division fem-matcher i vår, spela skjortan av Kista och vinna med förkrossande, solklara 5-0. Det var med andra ord ett ödmjukt hemmalag som välkomnade Danderyd vid återkomsten till division fem.

Vi enades innan matchen om att ge det ett ärligt försök att vinna framåtlutade, genom att inte ge våra motståndare en lugn stund med bollen och genom att hota vid varje läge. Jag inser nu att likheten med Jon Dals retorik är slående, med skillnaden att jag ger blanka fan i underhållningsvärdet. Hur som haver. Matchen spelades igång och efter en kvart vände jag mig till avbytarna och konstaterade att det här var det bästa jag sett av det här laget sen jag kom hit för dryga tre år sen. Danderyd fick inte låna bollen och vi forsade fullkomligen fram med ett varierat, konstruktivt och effektivt spel. Vi avslutade dock många anfall utan att det blev riktigt riktigt farligt. Efter ytterligare några minuter var känslan att vi nog behövde få betalt för att kunna rida vidare på den positiva vågen, och sagt och gjort. Efter ett mönsteranfall gick bollen ut till Samuel som kroppsfintade, gav sig själv yta och väldigt skickligt sköt in 1-0 i bortre. Otroligt välförtjänt ledning! Motståndarna kändes där och då verkligen svajiga. Vi fortsatte dominera och ca tio minuter senare kombinerade sig Boeing Brehme fram, transformerades till valfri spelare utan höfter, åkte skottfintandes slalom förbi ett par försvarare innan han med fel fot skickade upp bollen i bortre kvalitativt i nivå med en Lewandowski. Kärt barn förtjänar många namn och Capitano aka Boeing Brehme aka Ingemar Stenmark aka Robert Lewandowski fortsätter gå från klarhet till klarhet. Vilken aktion - vilket mål! Två minuter senare spelades bollen upp på nyförvärvet Jocke Brodin som på en femöring och med silkestouch vände bort sin försvarare för ett friläge som han förvaltade på bästa möjliga kyliga sätt. 3-0, eufori och klang och jubel. I samband med Jockes mål gjorde sig en spelare hos gästerna illa med ett längre avbrott till följd. De återstående tio minuterna av halvleken samlade sig Danderyd, drog ner på tempot och i det spelet var de bättre än oss och vaskade fram ett par halvchanser. Nollan höll Janne dock intakt inpå halvtidsvilan, och det blev nog med facit i hand bra att vi under de sista minuterna fick känna på konsekvensen av om vi gick ner oss i nivå.

I halvtid kunde jag inte annat än att ösa beröm över lagets första 35 minuter. Jag stod flertalet gånger med gåshud längs linjen, stolt över hur grabbarna presterade. Innan vi gick ut för sista 45 konstaterade vi att det handlade om att hålla fokus och stå emot i motvinden, med vissa taktiska finjusteringar.

Även om vi pratade om vinden som en faktor att ta hänsyn till var vi inte helt förberedda på hur den skulle påverka. Efter en inledande del av halvleken som präglade av hafsigt spel från båda lagen kom en väääldigt lång passning från gästernas backlinje. Den svävade i vad som kändes som en oändlighet och tyvärr var det motståndarnas skickliga anfallare som läste bollbanan bäst, kom först på den efter en studs och halv-volleylobbade över Janne i målet. Frustrerande och lite oroväckande, men samtidigt spelade vi oss gång på gång igenom deras press och fram till deras straffområde. Alltför ofta slarvade vi dock med att komma till avslut med kontringar mot oss som följd. I den 83e minuten hamrade slutligen den för dagen duktiga Samuel Sami-simsalabim ner spiken i Danderydkistan genom ett genombrott och mycket fint skott i närmsta hörnet. 4-1 och faktiskt ganska lugnt läge på bänken. Gästerna fick in ett avslutande skitmål och putsade siffrorna varpå domaren blåste av på avsparken efter.

Skulle kunna skriva lika många tecken till där jag i detalj beskriver hur nöjd jag är med alla som spelade idag men väljer att lyfta fram några kollektivt och några specifikt trots allt;

Samuel och Alex var ständigt spelbara, utmanade och löpte friskt och där Sami lämnade med två matchavgörande mål. Niklas, Tobbe och Nikola rollfördelade exemplariskt och dominerade mittfältet fullständigt. Ivar och Fredrik vann varenda duell de gick in i, Arnel och Dani gav oss lugn och kvalitet med boll och höll sina yttrar i bakfickorna matchen igenom. Jocke som tyvärr skadade sig i slutskedet av matchen var fram till dess otrolig där han med sin skicklighet fick fast boll, styrde press och länkade ihop vårt anfallsspel.

På onsdag möter vi Bussenhus från Rinkeby, på Knutby BP 20.00. Kom och stötta, väl mött.

Forza Rotan!