Innan matchen mot Väsby pratade vi om att inte underskatta dem. Trots sin placering i tabellen har de ett gäng skickliga spelare som vi behövde ha koll på. Vi fokuserade på att först och främst sätta defensiven och lita på att vårt offensiva spel sätter sig allt eftersom. Efter fem minuter vann Arnel en av många bollar på mitten och sköt ett märkligt svävande vristskott förbi en felplacerad målvakt fram till 1-0-ledning. Därefter fortsatte vi att driva på och skapa en del chanser men utan att sätta dit den. Väsby stack upp i kontringar utan att bli riktigt farliga vid något tillfälle. Jag var dock missnöjd med att vi öppnade upp alldeles för många kanske-lägen åt Väsby och adresserade detta i paus.
Vi stängde dem således bättre genom mitten i andra halvlek, men de anföll kontinuerligt på vår högerkant där Dani efter en varning fick byta, med Jonas ner och Samuel in. Samtidigt bytte vi in Hugo för Patrik som gjorde illa knät. Både Hugo och Samuel gjorde starka inhopp och med Samuel fick vi längre anfall och ett större offensivt hot. Med ungefär en kvart kvar satte Jonas upp honom centralt, han klev förbi ett par försvarare och lättade upp bollen i bortre krysset med en känslig vrist (tåpaj?). 2-0 och stor, stor lättnad. Hano och Martín hade också kommit in och bidrog med energi och på en stolpretur från ett friläge för Hano var Martín precis som mot Baloch påpassligt framme och rakade in 3-0.
En underbar seger som satt onödigt hårt inne men som också borde varit klarare om vi varit lika distinkta framåt som vi var bakåt. Hela backlinjen och Janne i målet förtjänar beröm för oerhörd disciplin och skärpa. Tobbe kom in tidigt i första och vann mycket boll och gav understöd åt försvaret på ett föredömligt sätt. Det är också omöjligt att blunda för Samuels inhopp som osade klass.
På lördag spelar vi seriefinal mot Cranes, återigen på Skinnaråsen, 15.00.
Varmt välkommen!
