Så kom äntligen dagen vi väntat på; möjligheten att knyta ihop seriesäcken och segla bort från en-domarsystemet i division sex. Chansen att ta sig bort från lag som fuskar med avstängda spelare eller som med sin totala enögdhet klagar på andra och missar egna uppenbara problem, bort mot en grönskande tillvaro i division fem-värmen. Det som stod mellan oss och härligheten var en pinande nordanvind och ett Vaxholm som spelade för fortsatt division sex-status.
Vi var innan match klara för uppflyttning då vi vid förlust oavsett resultat i Cranes sista match som sämst blivit bästa tvåa bland division sex-serierna. Det fanns således viss risk och oro för att Vaxholm skulle klå oss på motivation. Inför handlade det om att studsa tillbaka efter en sämre prestation i senaste matchen och veckan har framförallt handlat om spelglädje och rörelse utan boll, och därför var det mycket glädjande att se hur killarna tog sig an den första halvleken. Vi lockade upp Vaxholm som pressade relativt hårt och högt och i luckorna utanför deras defensiva mittfältare kunde vi gång på gång hitta in på Nico eller Hugo som visade just på spelglädje och kvalitet. När de fick fram boll hade vi ständig rörelse framåt på spelarna runt om vilket såg ut att vålla de blåklädda hemmaspelarna problem. Vårt första mål kom dock till genom att Tim hittade in bakom en taggig backlinje på en vältajmad Niklas som mycket skickligt slog in bollen på halvvolley, perfekt för Der Bomber Nestorovic som löpt sig fri och rakade in vår ledning. Skönt att få betalt för inledningens fina intentioner. Vaxholm (tänka sig) stack upp i en kontring efter ett bolltapp högt upp i plan och ett par sekvenser senare slogs ett inlägg in från Vaxholms högerkant, styrdes på en blå spelare upp på Jonas hand från 40 centimeter varpå petimetern till rättsskipare såg sin chans att skina och lät sin gyllene pipa ljuda. Som en sprätt skulle han visa på att han minsann hade rätt och var obeveklig i sin bedömning. Straffen slogs in för kvittering men ärligt talat var känslan att klasskillnaden skulle visa sig i slutändan. Mycket riktigt blev det så genom att vi fortsatte spela ett flödande anfallsspel där Nico som var väldigt duktig för dagen först genom ett perfekt inlägg satte upp Hugo Wandel, kanske ännu bättre för dagen, till ett fint ledningsmål med pannan innan han själv pangade in 3-1 med ett skott i bortre krysset (där det sanna mina ord alltid är ledigt). En välförtjänt tvåmålsledning i kombination med den spelmässiga dominansen kändes betryggande och väldigt glädjande men säg den glädje som varar för evigt. Möjligen hade petimeterns mössa glidit ner alternativt hade glasögonen immat igen för Fredriks fina brytning efter halvtimmen spelad bedömdes som regelvidrig varpå hemmalaget tilldelades ytterligare en straff. Viktor, målvakt för dagen, stod dock för en fin räddning när han limmade den längs backen slagna straffen och kort därefter gjorde Hugo sitt andra mål för dagen efter ett fint anfall där målvakten stod för en svettig räddning på Daniels nick men där Hugo påpassligt slog in returen. Innan paus skulle Nico återigen slå ett världsklassinlägg som Daniel väldigt snyggt knoppade in i klykan. Innan vi stegade in i omklädningsrummets värme hann Viktor rädda ett volleyavslut från nära håll men där en mot stjärnorna svävande boll tog fart i vinden och blåste in med minsta marginal i bortre krysset (där det tyvärr var ledigt).
Jag traskade in med studs i dojan, glad över att efter en första halvlek få berömma laget för insatsen. Vi gjorde väldigt mycket bra där framförallt rörelsen offensivt värmde. Vi pratade om att spela enkelt den första stunden av halvleken för att inte ge Vaxholm onödig energi och efter 30 sekunder spelade slog vi en ursprungsbefolkningspassning rakt i gapet varpå lobbförsöket över Viktor tippades i överliggaren. Jag vet inte riktigt hur det gick till men vi fredade målet trots en del slarv första fem innan Niklas repriserade hemmalagets blåsmål och slog ett överlångt inlägg direkt i mål över den bländade målvakten. 6-2 och matchen avgjord. Att det skulle göras ytterligare sex mål till sista halvtimmen känns lika konstigt nu när jag skriver det som det kändes där på bänken. Vaxholm gjorde 6-3 och vi replikerade snabbt därefter genom ett hörnmål av Boeing Brehme. Tobbe hann innan bollen landat i nätet med att påpeka för den utbytte Alex att han med målet gick om honom i vår interna poängliga. Med tjugo minuter kvar reducerade Vaxholm ytterligare en gång och med ca tio kvar gjorde de 5-7. Hugo Wandel såg dock med sitt frisparksmål till att göra ett hat-trick och 8-5. På stopptid gjorde Vaxholm sitt sista mål i division sex för den här gången innan domaren kort därpå blåste av. Med en känsla som snarare präglades av lättnad än pur glädje kunde vi med guldhattar och konfetti ta emot folkets jubel och fira en välförtjänt serieseger. Jag är stolt över att vi med en stomme av unga Rotebrokillar visat på kvalitet och stabilitet och vunnit en serie med motståndare som haft en drös av spelare från högre seriesammanhang.
Från dagens match förtjänar alla beröm, men extra går till tre spelare som gjorde tre poäng vardera; Hugo, Nico och Niklas. Ett värmande ord ska också gå till Viktor vars straffräddning gjorde att vi kunde gå upp till 5-1 ledning istället för uddamålsledning vilket hade kunnat skapa onödig nerv.
Om vi nu ska få fira och vila? Nix, pix. På onsdag gästar Husby FF som slutade femma i division 4 norra Skinnaråsen i 64-delsfinal i Sthlm cup. En rolig utmaning för oss som börjar med att vi får slå två straffar. Efter den matchen får vi se hur resten av hösten ser ut. Kom och fira ett nyblivet division fem-gäng på onsdag, 20.00. Varmt välkommen!
