I onsdagkvällens höststorm gästade Husby FF, som slutade femma i division 4 norra, de senaste veckornas segermaskin på Skinnaråsens konstgräs. Enligt Husbys egna spelare kom de med ett starkt lag, även om tränaren hävdade det motsatta (efter matchen). Det som stod på spel var en plats i Stockholm cups 32-delsfinal. Turneringen är Stockholmsområdets distriktsmästerskap och går till som så att lag från division 2 kan möta lag från division 7 och att laget från den lägre serien får så många straffar som det skiljer i serier. Vinnaren i Stockholm cup går till Svenska cupen - så tändvätskan inför har handlat om att det här är vår väg ut i Europa!

Eftersom det under året skiljt två serier mellan oss och gästerna skulle vi få börja tillställningen med två straffar. Tack och lov vann Tobbe slantsinglingen så vi fick slå 11-metarna och spela första halvleken i (extrem) medvind. Risken är överhängande att bollen inte nått fram om vi tvingats slå dem åt andra hållet. Idag kan inget stoppa oss, tänkte jag, när något så slumpartat som myntflippen gick vår väg. Min tanke stötte genast på patrull då Nico testade en ny variant av ansats på straffar, undvek att spänna foten och skyfflade bollen några meter utanför och över. Fram för den andra straffen stegade Samuel och här hade mina tankar svängt till att allt kommer gå åt fanders. Samuel gjorde inte allt han kunde för att lugna mig då han pangade in sin straff med minsta möjliga marginal, ribba in. Även om händelseförloppet rent objektivt gick snabbt hann det rinna oceaner av fasansfulla känslor genom mig när bollen steg och steg och steg. Tack och lov studsade den med vinkel in över linjen och vi fick börja matchen i ledning 1-0.

Med en tydlig matchplan som underlättades av medvinden lät vi Husby hålla mestadels av bollen men där vi samtidigt hade bra koll på vilka ytor de spelade den i. De spelade mest framför och utanför vårt lag och när de tappade fokus och slarvade högg vi som kobror och kontrade i de hav av ytor som lämnades av eventuellt lite nonchalanta bortaspelare. Jag minns inte ordningen men jag tror vi hade ett väldigt fint kontringsläge tidigt men där lite slarv i sista passningen gjorde att vi inte kapitaliserade på läget. En kort stund därefter brytpassade Tobbe på mitten ut till Alex som fint från höger slog in en boll Samuel inte gärna kunde missa från en meter. Påpassligt och skickligt i tre steg och ledning med 2-0. Halvleken fortsatte ungefär på samma sätt genom att Husby rullade boll, försökte hitta in på mittfältare utanför våra innermittfältare och därifrån komma till numerära överlägen. Vårt försvarsspel var dock väldigt hängivet och noggrant så några farligare chanser skapades inte förutom under en period efter ca en halvtimme då Janne vaket och rappt kom ut på ett friläge, gjorde sig stor och täckte till hörna. Vi stack fortsatt upp i farliga kontringar och på en längre djupledsboll kom deras målvakt fel och Niklas, fantastisk för dagen, helt rätt, petade den förbi slipsen och rullade den i mål från snäv vinkel. 3-0 och snart halvtid. Stormen (den fysiska) reds ut och Husbys statiska anfallsspel likaså och vi kunde gå in till halvtid efter 45 mycket väl genomförda minuter.

I paus gav vi varandra beröm, påminde om vad och hur vi gjort saker bra och vad Husby försökte med.

Ut till den andra halvleken märkte vi att gästernas bäste spelare flyttat ut på högerkanten och det var också där de vållade oss problem i inledningen av den andra halvleken. Sjuan fick efter ca fem minuter spelade lite för mycket yta, klev in och bombade in ett otagbart skott i första krysset med sin vänster. Känslan under stunden efter var att vi inte kom åt Husby genom förebyggande rörelser utan började jaga skuggor och springa efter. Vi kom inte in i dueller och såg trots att alla sprang för glatta livet passiva och avvaktande ut. Efter en hörna fick vi två chanser till att rensa bort bollen men kom inte tillräckligt långt varpå bollen kom in i straffområdet igen och snyggt kunde tas ner och placeras in i låga bortre hörnet. 2-3, en halvtimme kvar och lite luft ur lungorna. Här tror jag dels att Husby kände att det skulle lösa sig, men också att vi förstod allvaret. Erdal steppade upp på vänsterkanten och stoppade sjuan med ett smart försvarsspel vilket tog udden ur gästernas anfallsspel. De skulle dock vaska fram ett dunderläge där Tobbe stod för en matchavgörande insats när han fläkte sig fram och räddade på mållinjen (likt Rickard mot Cranes i våras - det är de små detaljerna som blir avgörande i längden). Kort efter den sekvensen kom Alex skickligt runt på högerkanten i en kontring, vågade kyligt avvakta och spelade in vår bäste spelare för dagen; Niklas som resolut dunkade in sitt andra mål för dagen och med det slog spiken i kistan. Domaren blåste direkt efter avsparken av matchen och vi kunde stoltsera med en fin seger efter en väl genomförd insats av hela kollektivet.

Det är underbart att kunna skicka beröm till alla, även om så varit fallet vid många tillfällen den senaste tiden. Ut sticker dock Samuel och Niklas som genom två mål vardera gör skillnad. Även Alex hotar konstant på sin kant och bidrar med två målgivande passningar. Samtidigt går det inte att blunda för ett extremt fint försvarsspel men där det snarare är en kollektiv insats än enskilda prestationer som gör den stora skillnaden. Vi täckte ytor, gav understöd och underkastade oss lagets behov vilket var fint att se.

Innan vi går på vila tränar vi på en gång i veckan och möter vinnaren mellan Österåker United (7) och Somaliska United (4) någon gång de närmsta veckorna. Väl mött!